Molly Kanin

En massiv kampanj inleddes av Madeleine för en tid sedan att en kanin skulle inskaffas till henne. (jodå, Sture finns fortfarande kvar i bilden, kan jag meddela om någon undrar...) Då det var tvärstopp både hos mamma och pappa kom farmor på den briljanta idén att hon skulle skaffa sig en kanin som bor med henne och alla kaninsugna flickor får komma dit och gulla med den. Sagt och gjort, alla flickorna packades in i bilen och bums till den lokala zoo-affären. Här står vi i affären.

Buren var stor nog att rymma en labrador men tydligen har jordbruksverket bestämt att dvärg-kaniner ska ha så stora burar....

Hon verkar vara en snäll liten kanin...

Känsliga personer varnas

Jag är glad att det är snö, dels för Linnéas skull så att hon kan åka pulka och dels för att det lyser upp och blir vackert. Men...

Nu får det f*n vara nog! Jag håller på att vittra sönder. Här nere i södern är vi vana vid fuktig luft och den här torra väderleken gör att mina händer håller på att vittra sönder! Det är fruktansvärt äckligt! Jag smörjer och smörjer och smörjer men hjälper det? Nehej då... Trots att jag smörjde mig precis innan jag satte mig och skrev detta inlägg är tummarna redan helt fnasiga. De är av någon outgrundlig anledning värst. Nu har jag börjat spricka också. Syrran, bädda gästsängen, för om det inte slår om snart kommer jag!

Inte äckligt nog för er...? Här kommer en förstoring.

Kolla in fnaset på sidan... Uääääääk!

Fritz på väg till dagis

I morse var det katten Fritz tur att följa med till dagis (som det alltid är om han får bestämma själv) och eftersom vi för en gångs skull hade lite tid över innan vi skulle gå dök Fritz med huvudet först ner i korgen där Linnéa har alla sina hårklämmor och snoddar. En betydande samling, kan jag förresten tillägga. Efter en stunds tjafs mellan Fritz och Linnéa lät hon honom botanisera bland snoddarna och ta på sig flera av dem runt svans och ben. Han var själv mycket nöjd med resultatet och båda två tyckte att han var "jättekoool", som Linnéa uttryckte det.

So far so good.

Sedan var klockan dags-att-gå-till-dagis-dags och Linnéa fick för sig att Fritz också skulle klä på sig innan han gick ut. Fritz protesterade livligt och menade att han ju har päls och inte fryser. Som bekant är dock Linnéa envis som en gråsugga och gav sig inte förrän den sparkande och fräsande katten hade både rosa halsduk och en mössa. Katten var plötsligt inte så kooool längre och var milt sagt sur. Efter en kort fundering tog Linnéa dock till sig hans argument och lät honom ta av mössa och rosa halsduk och ordningen var återställd.

Vacker som en drottning

Så här vacker kan man bli när dottern har gått loss på sina spännen och mitt hår... Nu sover lilla frisörskan (hoppas jag) och jag snyftar framför Extreme Homemakeover - Home edition. Var i hela friden hittar de alla dessa människor med dessa hemska historier?? Den ena har en mer tårdrypande historia än den andra. Ena halvan av familjen har drabbats av någon konstig sjukdom som ingen har hört talas om, huset brann ner och tog livet av den friska halvan av familjen... Och inte kan jag låta bli att hulka!

Sömn!

Mitt förhållande till sömn har inte alltid varit okomplicerat. När jag var liten hade jag ofta svårt att somna och låg vaken ganska länge på kvällarna innan John Blund kom på besök. Jag minns så väl att mamma brukade säga att det var bästa stunden på dagen när man fick gå och lägga sig. Det kunde jag bara inte förstå. Gå och lägga sig var väl inte något kul! Man ville ju bara vara uppe.

Som vuxen har jag bytt linje och började krascha istället för att somna. Lägger man huvudet på kudden så sover man. Dock inte i soffan som mor och syster alltid gör... Sedan flyttade jag ihop med en snarkare. Det borde stå stämplat i pannan på dem så man vet när man träffar dem och blir kära i den. Snarkandet kommer ju inte fram förrän man väl är fast. Då ligger man där, lättväckt och dann och undrar hur hårt man vågar drämma kudden i deras huvud utan att hjärnskada uppstår.

När jag blev förälder började problemen på allvar. Att någon annan liten figur skulle bestämma hur mycket (läs: lite!) jag skulle få sova var inte någon dans på rosor. Efter tre månader med henne i sängen satte jag ner foten, tog på Hitlermustashen och bestämde att nu var det nog! Inga barn på nätterna i sängen! Det står jag fortfarande vid även om det är knepigt ibland.

På senaste tiden har det varit en hel del problem med sovandet, jag har helt enkelt inte kunnat somna! Fruktansvärt irriterande. "Lustigt" nog har det slumpat sig så att de nätter när jag kan sova kan inte Linnéa sova. En sådan natt hade vi inatt.

Middagslurar har jag aldrig förstått mig på, då kan man ju inte sova på natten sedan! Dock har jag gift mig med en tvångsmässig lur-are. Så fort man vänder ryggen till en lördag ligger han där med näsan i vädret och snarkar som en pluton gamla farbröder.

Ja jösse mig...

Snö

Vi fick lite ny snö igår men idag är den på väg bort igen.... Linnéa undrade imorse vem som har tagit snön och efter en stunds funderande svarade jag att det var värmen. Inte för att det är speciellt varmt, någon plusgrad bara, så mitt svar förvillade nog henne.

Hej då, mormor...

Idag åker mormor hem till Stockholm igen. Tack för den här gången!

Vi hann med en tur till lekplatsen, ett biobesök med god middag innan, en trave nyproducerade pärlplattor och en tur till Vellingeblomman.