Man vet...

...att det är dags att byta från reklamradio till P4 när 4-åringen sjunger "118 100, ett nummer räcker!" mitt i Sankta Lucia-sången...

Inte bara elände!

Det är faktiskt inte bara trist att vara arbetslös! Man hinner och orkar med massa saker som annars bara blir liggande som ett dåligt samvete. Idag, till exempel , har jag dammsugit och våttorkat tvättstugan SAMT, mina vänner, dammsugit bottenvåningen på huset utan att förvandlas till SuperSuraSunkSarah!

Bara ett litet utbrott och det hade kommit även om jag inte dammsugit! Det tar sig!

Dessutom kastade jag ut granen! Jag tar det lite i etapper men på nyårsaftons morgon skall allt julpynt, med undantag för dörrkransen och adventsjulstakarna, vara väck! Jag vill inte gå in i ett nytt år med massa gammalt julpynt från FÖRRA julen framme. Så det så!

Och så satte jag ihop ett fint visningsprogram till min nya fina julklapps-digitala-fotoram. Jag har dregglat över Victorias fotoram sedan jag såg den förra julen och nu var det min tur! :)

Pepparkakshus

Efter timmar av arbete var det äntligen klart, mitt lilla hemmabygge! Skitjobbigt och svårt - och var i hel friden skall jag ställa skiten?!

Krokodilen bor i huset, förresten.

Halleluja!

Jag klarade certifieringstestet imorse så nu är man certifierad kundtjänstrådgivare. Om jag sedan vill jobba i kundtjänst på bank är en helt annan fråga...

Snö var det här!

Jodå, nu har det snöat!

Myyysigt!

Fast det tog mig en kvart att med Linnéas hjälp gräva fram bilen när vi skulle åka till ICA Maxi och köpa ett tefat så att Linnéa har något att åka på.

Pepparkaksbak

Linnéa kom hem från dagis här om dagen med världens största pepparkakshjärta. Det första jag gjorde var att tappa hela härligheten i golvet så att det sprack! Jag blev jätteledsen men Linnéa tog det bra. -"Det är bara att baka nya, mamma", sa hon förnuftigt.

Fylld av skuldkänslor drog jag genast fram den köpta pepparkaksdegen från kylen, kavlar och varsitt förkläde. Jag hade köpt lite pepparkaksformar på Malmborgs innan och de ser inte riktigt ut som pepparkakor brukar... Här ser ni resultatet. (en av två plåtar)

Vi gjorde en liten bonus "på fri hand" också...

Pepparkakorna var faktiskt ganska goda!

Luciafirande på dagis

Kors i taket! I år var faktiskt Linnéa med på hela luciauppvisningen, utan att ens börja gråta! Det var så fint att jag i vanlig ordning inte kunde låta bli att snyfta en skvätt. Fotona på själva uppvisningen blev inte så bra så vi får nöja oss med ett foto efter uppvisningen.

Hon ville faktiskt inte vara Lucia utan ville ha glitter istället för luciakrona. Vi var nämnligen på Malmborgs 08.00 imorse och panikhandlade hennes lilla tärnljus. Då var det även luciakronor där och jag frågade, men nej, minsann!

Pepparkaksbestyr (-glasyr...)

Jag har en liten fundering på att göra ett pepparkakshus som Linnéa och jag kan dekorera hej vilt med kristyr, glasyr och Nonstop. Deg och form er till huset är inhandlade men jag tvekar lite inför ihoplimmandet av själva huset så jag får nog samla mod ett tag till.

I väntan på modigare tider tog vi fram Mor Annas färdigbakade pepparkakor för att spexa till dem lite. Medan jag tittade bort två sekunder hade Linnéa tömt en halv tub grön dekorationsglasyr på en och samma pepparkaka... Suck.

Här har vi ialla fall slutresultatet och jag kan tala om att grön derorationsglasyr smakar s-k-i-t!

Kalas!

I söndags var det kalas för den nyblivna 4-åringen! Närmast sörjande fick räcka, över min döda kropp att vi tar hit hela dagis! Det bjöds på hamburgare och glass efteråt. Ingen tårta, eftersom inte Linnéa tycker om det men när det kom till kritan ville hon inte ha vaniljglass heller utan bara päronsplitt, minsann!

Inte mycket att bråka om på födelsedagskalaset utan det vara bara att hala fram en päronsplitt.

För enkelhetens skull hade vi bjudit in barnens föräldrar också så skulle det bli lite mindre spring för oss... Här har vi Mikael och vår tyske vän.

Lilla kusin Elin var med.

Phu, ett år till nästa kalas!

Föllsedsa!

Det är svårt att inse, men idag är det 4 år sedan jag låg och försökte klämma ut den 3850g tunga klumpen vi senare namngav Linnéa...


Vi hade bara farmor på plats idag, resten av uppbådet kommer på söndag med lite uppvaktning. Farmor envisades med att det skulle vara tårta (trots att Linnéa inte äter någon) och det var trots allt kul att blåsa ut ljusen!

Så här glad blir man när man får tårta...

Fåret Shaun

Här ses lillfia diggandes Fåret Shaun i pappas hörlurar. Det är slagsmål om datorerna här hemma och vi funderar faktiskt på att damma av en gammal dator och ställa upp så att vi kan få använda våra datorer ifred. Det får bli en Bolibompa-dator...

Som ni ser har katten Fritz redan däckat...

Pussla!

Att det kommer att bli dryga logopedkostnader med Linnéa har vi sedan länge insett men det verkar som att talfelen bara sprider sig som en amöba!

Läspandet är ganska sött och för hoppningsvis något hon växer ifrån men nu har det alltså visat sig att bokstaven Y lyser med sin frånvaro i Linnéas vokabulär och istället har ersatts av U. Alltså heter det muror, lusa och pussla.

-"Pussla", säger ni, -" det heter det ju faktiskt så"! Jo då, så länge som man menar ett sådant där där man lägger ihop småbitar till en hel bild, så. Dock menar Linnéa pyssla.

Som igår när vi pusslade, ursäkta pysslade, ihop två ljuslyktor tillsammans. Fina, va?

Kompisar på besök

Igår var kompis Jesper med lillasyster Nina på besök (med föräldrar, för all del). Det gick vilt till, i vanlig ordning. Soffan blev en kombinerad rutschkana, båt och hoppborg ända till någon - i vanlig ordning - slog sig...

Här stod de i alla fall stilla en liten stund och beundrade Nina. Linnéa bestämde att Nina skulle stanna kvar hos oss i kunde sova i hennes säng. Om Nina skrek skulle Linnéa hålla för öronen och ge Nina mat från sitt bröst. Jojjomen!

Spring, spring

Att Linnéa alltid vill springa, det visste ni nog men jag har noterat ett ganska söt liten bieffekt med springandet...

När hon har kissat på toaletten (nej, ni trodde väl inte att hon bajsar utanför blöjan annat än utav misstag...) har hon så bråttom iväg att hon inte hinner dra upp trosor och byxor innan det bär iväg så jag ser bara en liten vit rumpa swischa iväg...

Allahelgonadagen

Igår kväll åkte Linnéa, Mikael och jag till kyrkogården för att tända ljus för nära och kära som har gått bort. Som tur är känner inte Linnéa någon som har gått bort så för att hon skulle förstå i alla fall lite vad vi höll på med så sa vi att vi skulle hälsa på farfar och tända ljus på honom.

Eftersom farfar är en mycket diffus figur för Linnéa som hon aldrig har träffat blandade hon först ihop honom med morfar. (har hänt förr, kan jag berätta). Hon blev glad att vi skulle träffa morfar/farfar och undrade om hon skulle få presenter (bortskämda unge!).

Här kände vi att det var dags att förklara lite närmare och sa att farfar är död och har varit det länge. Vi skulle tända ett ljus och tänka på honom. Lite svårt att göra, i och för sig, när man aldrig har träffat honom.

Sagt och gjort, vi stuvade in oss i bilen och åkte till kyrkogården. Det var mörkt och överallt brann lyktor och gravljus. Farfar har ingen grav utan "ligger" i minneslunden varför vi i vanlig ordning gick dit och satte ut våra ljus.

Linnéa hade fortfarande inte fattat och frågade hela tiden var farfar höll hus. Till slut sa Mikael att han var här, precis där vi stod, under makren. Efter en kort stunds fundering frågade hon hur man kommer dit ner. Här blev det svårt att förklara och jag försökte mig på en djup förklaring om vad som händer när man dör - att man inte andas, tänker och att hjärtat inte slår mer. Någonsin.

Detta sjönk inte riktigt in och hon började blanda ihop morfar och farfar igen varför vi fastslog att morfar är i Stockholm och farfar är död. I och för sig kan man ju faktiskt var död i Stockholm också men det lämnade vi därhän...

Imorse frågade hon, efter att ha sovit på saken, om farfar fortfarande var död. Då kom jag fram till att det kanske var lite tidigt att börja förklara det där med liv och död för en snart 4-årig liten tjej.

Grattis, älskade Mikael!

Idag blir han 40 år, min käre make. Grattis!

Det firade vi med en mysdag på stan, bara vi två. Lite shopping, god lunch och lullande runt på stan. Inte dumt alls.

Tokiga morfar...

Morfar har varit på besök sedan i onsdags och imorse var det dags att ta tåget hem till Stockholm igen. Efter ett långt och omständigt farväl...

... satte sig mofar i bilen och fick skjuts till stationen av Mikael. Lagom till att Mikael hade hunnit tillbaka till Sveagatan tittade morfar lite närmre på sin tågbiljett och konstaterade att tåget inte skulle gå förrän om 24 timmar. Det var att vara lite i väl god tid. Även i morfars tycke. Så Mikael fick vända och köra tillbaka och hämta upp en lite skamsen morfar. Men vi andra var bara glada för vi fick en bonusdag med honom!

Unge!

Jag är så arg och besviken på henne! Att fullständigt balla ur och vägra att gå till lekplatsen och träffa kompisen Jesper bara för att man inte får ha klänning, det är inte ok! Eftersom jag inte orkar bråka mer med henne har jag bestämt att hon inte får ha klänning på hela veckan. Ett ganska passande straff för ett riktigt idiotiskt beteende.

Jag vet en liten kille som förresten blev storebror i fredags och verkligen hade sett fram emot att få någon att leka med. Det blev inget med det.

Senare...
Nu har vi varit hemma hos Jesper och bett om ursäkt. Dessutom fick jag se lilla bebisen! :)
Klänningförbudet kvarstår dock!

Man vet...

... att man är småbarnsmamma till en liten prinsessa när man ser sig i spegeln och till sin överraskning upptäcker att man har en tiara på huvudet!
Undrar just hur länge den har varit där...

Cykel

I söndags när vi var hemma hos kompis Jesper och hälsade på kom plötsligt Jespers pappa Ola hem med en cykel till Linnéa. Hon har kastat avundssjuka blickar efter Jespers cykel ett tag...
...så Ola gick helt enkelt och köpte en hoj han hittat på Blocket åt henne. Lyckan var total, kan jag meddela. Lite knepigt var det att lära sig att bromsa, tydligen. I början löste (?) hon det genom att dra upp fötterna och hoppas på det bästa när ett hinder nalkades. Nu kör hon helt enkelt bara in i allt. Funkar lite sisådär.
Dessutom är det svårt att vara fin dam och cykla i kjol.

Ha!

Kravla i gruset, skeptiker! Alla ni som hånflinade och yrade något om kalhygge, var beredda på att ta tillbaka era elaka uttalanden!

Se hur mina rosor blommar!

Och nej, jag har inte smugit in till grannarna och fotat deras rosor!

Ha! Dubbel ha! Ha ha!!

Katt

Efter allt snack om Sture och Neo tyckte Linnéa att det var hennes tur att få ett djur. En katt, helst, konstaterade hon efter att ha sett bilden på hur moster gullade med Neo.

Då både mor och far är allergiker går tyvärr inte det, så jag rotade, lite motvilligt, fram Fritz...

Jo då, ni läste rätt. Jag gav bort min Fritz. Min busiga Fritz från Harrod's. Det är till att vara av fiiiin börd! I alla fall, Linnéa blev tokglad och släpper honom inte med blicken. Så nu får man verkligen smyga för att få gulla lite med honom...
(Ps: Billy är fortfarande MIN!)

På skolbänken

Jag har under sommaren försökt att läsa in certifieringskursen i banken gällande försäkring. Tufft jobb, vill jag lova, när man kan nada nix, intet om försäkringar sedan innan...

När man inte har ett datum när testet skall göras har man (läs: jag) en förmåga att skjuta testet framför sig men nu är foten nedsatt och på onsdag smäller det! (som parantes kan nämnas att det är andra gången jag skriver testet. Ni kanske kan gissa hur det gick vid första försöket.)

Klarar jag nu denna pärs är det bara att ta sig an nästa kurs - placeringar... Hurra...

Madeleine har blivit med hamster!

Jo men, ni läste rätt...

En rysligt upphetsad Madeleine ringde för en stund sedan och lät meddela att hon minsann köpt en hamster.

- Jahaaa.... , sa jag och undrade oroligt om hon hade tänkt att ta med den hit. Bara tanken på vad Linnéa skulle kunna göra med en liten hamster fick mig att börja andas häftigt. Och tanken på vad en hamster skulle kunna göra med våra möbler fick mig att börja hyperventilera!

Dock blev jag varse att den skall bo hos Madeleines mamma. Phu....

Något lugnare frågade jag va den skulle heta.

-Cafe latte eller Cappuccino, blev det snabba svaret.

- Eller Sture, tillade hon sedan.

Jag röstade omedelbart för det senare. Tyvärr har jag inte träffat Sture ännu så det blir en bild från nätet.

Vrålåk nummer två

Då var det min tur...
Peugeot 308 1,6 5D. Mindre begagnad. Finfin, hoppas jag!

Ett ämne utan slut!

Då var vi där igen - dags för ett inlägg om dotterns toeletträning!

Jag blev coachad av min väninna med två välartade små barn i Stockholm om hur man gör för att få motvilliga illbattingar att ge upp blöjan.
Man mutar.
Inte så vidare politiskt korrekt, kanske, men absolut värt ett försök.

Så förra helgen var det dags att sjösätta planen. Jag hade inte tänkt ut någon speciell sak att ge henne om hon lyckades, jag ville nog se om det funkade först. Kanske var det redan där jag misslyckades...?

Jag presenterade upplägget för blöjbajserskan:
Om du är duktig flicka och kan visa att du inte bajsar i blöjan, vare sig hemma eller på dagis, får du en fiiin överraksning nästa helg!

"- Överraskning??!!" Detta ord går alltid hem hos dottern och hon nappade direkt. Alla blöjor skulle slängas direkt för hon var stooor flicka som minsann inta bajsade i blöja! I sin iver påstod hon faktiskt vid ett tillfälle att hon även var för stor för nappar, ett uttalande hon över huvud taget inte ville kännas vid när det var läggdags.

Det funkade en dag.
Dag två höll hon sig för att slippa toaletten.
Dag tre började jag bli orolig och en hetsk debatt utbröt:

L: Baajsig! Vill ha blöja!
S: Åh nej, du! Du är ju stor flicka och bajsar på toaletten! Glöm inte överraksningen!
L: Jag vill vara lite flicka och bajsa blöja... (sades med hängande huvud och sorg i rösten...)
S: (blir nu arg) Jamen skärp dig, hur kul tror du att det är för mig att torka bajsig rumpa?? Vi slängde ju alla blöjor! (undertecknad är usel på att ljuga och detta hade nog Linnéa genomskådat för länge sedan. Inte hade vi slängt några blöjor.

Det hela slutade med att hon, jo ni gissade det, bajsade i blöjan. Efteråt hade ungen mage att fråga efter sin överraskning!

Fnys!

Dags igen...

Lagom till dess att vi äntligen blivit av med alla gamla bilar har Mikael köpt en ny. Eller bättre begagnad, kanske man kan säga. Den har inte varit i trafik ett halvår ens och är jättefin. Audi A4. Fortsättning följer...

Malmöfestivalen

I veckan var det Malmöfestival och vi var inne och ruinerade oss på glass, korv, popcorn, karuseller och dricka vid två tillfällen. (som om det inte räckte med en gång...) Första gången var kompisen Jesper med. Han skall förresten bli storebror inom några veckor.

Här är flickorna i en dinosauriemun. Beklagar kvalién, men jag glömde kameran - båda gångerna - så det blev till att använda mobilkameran.

Besök från Sundsvall

Här ser vi Madeleine, Sussie och Olle på baksidan efter en brakmiddag bestående av svenska nykokta kräftor från Vättern, havskräftor, musslor och XXXL-kräftor från Turkiet. Inte illa...

Om ni undrar varför Madeleine ser lite konstig ut så var det mygg i farten. Det kan nämnas att hon bara hade kort kjol på sig så där var det dukat mygg-bord.

På tal om att se konstig ut...

Rackarns!

I onsdags la plötsligt Mercedesens bromsar av mitt ute under färd på motorvägen. Som tur var slutade incidenten väl, Mikael lyckades undvika en krock och fick bilen bärgad till Medcedes. Jag vågar inte ens tänka på hur det kunde ha gått! Vi valde att fira att Mikael var i gott skick och gick ut och åt på Friday´s på kvällen.

Plötsligt var vi helt utan bil eftersom vi har sålt Volvon, BMWn och Jaggan i nämnd ordning under våren/sommaren. Dock är vi inte vänlösa utan ett par goda vänner lånade ut sin antika Audi till oss så vi kom iväg till Skummeslöv idag som planerat. Vi passade på att titta lite på en ny bil och Mikael lutar åt en Audi A4 just nu. Vi får väl se...

Tyvärr glömde jag kameran idag så ni får nöja er med ett foto från veckan som gått.

Ta-da!

Lill-Fis å jag!

Vad har du i magen...?

Linnéa har pratat om vad hon har i magen ett tag nu så jag ville få det dokumenterat.
Detta kan vara material att plocka fram när hon gifter sig eller något liknande. He he...

Och ni kan alla andas ut, hon skall inte bli storasyster!

Mini trädgårds-makeover

För en tid sedan planterade Linnéa, morfar och jag ett antal frön i trädgården och ni kanske undrar hur det har gått med mitt lilla försök till trädgårdsskötsel...?


Se så fint det blir! (vänligen bortse från den oklippta och döende gräsmattan!)
Bakom alla de lila-rosa blommorna (gissa vem som valde dem) kommer mina prästkragar jättefint. De har bara inte hunnit upp lika långt. Lite retligt är det att de enda blommor som verkligen har tagit sig är de som Linnéa valde ut - för färgens skull! Mutter, morr.

Tyvärr har det inte tagit sig lika bra överallt... Och dessa frön valde jag ut med stor omsorg!
Hmmm...
Lite kalt, kanske...? Vi skyller på att de är planterad i norr-rabatten!

Mini makeover - home edition

Vi fick ett litet ryck här hemma under helgen och kastade oss över ett projekt vi har funderat bra länge på nu.

Eller vi och vi... Mikael kastade sig och jag hade hålla-Linnéa-på-gott-humör-tjänst. En icke obetydlig del i arbetet, om jag får säga det själv!

Projektet var iallafall att måla trappan. Och när han nu ändå var i farten passade handyman på att måla även taket och väggarna. Före och efterbilder är lite svåra, men innan såg det ut så här...

... med vit-gul trappa och panel samt grå-vit randig tapet. Alltihop var ganska slitet.

Nu är trappa och panel grå medan väggen har målats vit. Mycket fint! Dock har målarmäster träningsvärk efter insatsen och muttrade något om att behöva rullstol i förmiddags...

Jag fick ge mig på projekt av lite mindre omfattning och kånkade ut massa sängkläder och gamla dukar i tvättstugan. Hör och häpna - jag HITTADE ett TOMT skåp därute som det bara var att fylla på med grejjer i. Hur ofta händer det??

Detta ledde iaf till att jag kunde stuva undan Linnéas alla gosedjur som hon ändå aldrig leker med och ställa upp hennes lilla bord och stolar i hennes rum. Hon blev överförtjust! Den gamla handukshållaren från tiden på Katarina Bangata skruvades upp och får agera halsbandshållare. Inte illa alls, om jag får säga det själv!

Det blev dessutom lite utsmyckning av garderoberna också.

Jojjo men - foten i kläm!

Bang!

Idag fick jag ett sådantdär mobiltelefonsamtal på jobbet som gör att hjärtat stannar.

"- Hej det är från Lnnéas dagis. Hon har ramlat och slagit i huvudet..."

Vid det här laget slutar hörseln att fungera och hjärtat slår som det gällde livet. Vilket det kanske också gjorde, vad vet jag, så där 50 minuters bilfärd från dagis? Jag uppfattade något om näsblod och det avgjorde saken. 5 minuter senare lämnade jag banken under dramatiska former och körde tillbaka till Malmö. Hon hade ramlat baklänges och slagit bakhuvudet i en kant. Det hade kommit lite blod från såret och så långt var det väl inte så farligt. De oroväckande var att näsan också blödde. Hjärnskakning? Eller kanske något ännu värre?? Inre blödningar???

Sjukvårdsupplysningen gjorde sitt för att stressa upp mig och beordrade in oss till akuten med omedelbar verkan. Även den annars ganska tuffe fadern kom och satt med och väntade på akuten. Vi behövde bara vänta ca 1,5 timme så vi kom lindrigt undan och jag hade haft hjärnan med mig och packat ner DVD-spelaren, snuttefilt och nappar så det hela gick bra. Dessutom var det en jättegullig läkare (ung tjej) som hjälpte oss så det var med en lättnads suck vi lämnade sjukhuset strax innan klockan tre.

Men, man kan bara inte undvika att tänka att UMAS (universitetssjukhuset i Malmö) hade mått bra av en effektivitetskonsult eller två. Det var knappt några väntandes patienter i väntrummet och ett mycket blygsamt tillskott av väntandes medan vi satt där. Ändå satt vi och väntade i första väntrummet drygt en timme. SÅ många brådskande ambulanstransporter kan väl inte komma in en tidig torsdagseftermiddag?! De går ju alltid före i kön, vilket är fullt förståeligt.

Vi fick i alla fall order om att hålla henne vaken resten av dagen (hon fick aldrig sova middag, phu!) och hålla koll på henne så att hon inte är ovanligt slö eller kräks.

Då har vi besökt akuten för första gången med henne. Hoppas att det inte skall behöva bli så många fler gånger! Själv har jag inte varit där sedan en flyttkille behagade parkera sin lastbils lastbrygga över min stortå för ganska precis fyra år sedan och lillfis låg i magen. Efter den upplevelsen har jag inte precis längtat tillbaka...

Kom snart tillbaka...

Varmt!

Det har varit nästan outhärdligt varmt den senaste tiden och ungarna ville inte annat än att bada. Med kusinerna på besök blev det lite trångt i den nya poolen...

... men vi har faktiskt en större variant. Den var det dock lite kallare vatten i så man drabbades, enligt Elias, av åkomman "frusen hjärna" när man badade i den.

Här var jag framme med kameran vid några ovanliga ögonblick när det varken åts, badades, bråkades eller spelades DS...

Man lär sig något nytt...

... varje dag.

Dagens läxa är att inte putsa glasögonen med en fleecefilt. Istället för att ta bort gegget finfördelade filten det över hela ytan så jag såg allt som genom en hinna. Såg lite ut så där som det gjorde i filmer på 80-talet när de filmade en kvinna vars skönhet skulle understrykas, ni vet.

Naturligtvis var man för lat för att stiga upp ur TV-soffan och putsa ordentligt så det blev till att se slutet av Morden i Midsummer utan brillor.

Ja, jösses!

Igår var jag hos min frisör och fick både ny frissa och hårfärg.

Innan jag visste ordet av hade jag köpt en hårvåfflare. Jo då, minsann. Ni läste rätt! Jag som redan på 80-talet hånskrattade åt ny-våfflade småtjejer. Som ni kan se på bilden är håret dock inte speciellt krusigt utan den är tänkt att ta lite i hårbotten för att skapa volym.

Men ändå...

Ny kompis

Igår åkte Linnéa och jag till nallefabriken, som jag kallade den. (Build a bear)

När hon fått klartecken att hon faktiskt fick välja en kastade hon sig över allt rosa butiken hade att erbjuda. Först lutade det åt en rosa enhörning (smaklös var bara förnamnet) men efter att jag bönat och bett om att hon skulle se hela utbudet innan hon bestämde sig hittade hon en knallrosa nalle med vita hjärtan.

Det var inte lönt att diskutera saken utan det skulle bli den. När jag frågade vad hon skulle heta fick jag svaret - Kanin!

En djup suck och ett par varv runt affären senare kom vi vidare till klädesavdelningen.

- Rosa klänning!!! utropade den nyblivna Kaninmamman varpå jag försökte att få henne att se att det faktiskt blev lite väl mycket rosa. Det inlägget fick jag inte mycket förståelse för men efter en stunds lirkande fick jag henne att välja en vit blus med paljetter och en jeanskjol med stjärnor. Och så skor, såklart. Stackars Kanin såg inte ut att gilla skorna eftersom det var i stort sett samma passform på dem som ett pas i storlek 32 på mig, men det var bara för Kanin att dra in tårna och se glad ut.

När Kanin var fyllt med stoppning, betalad och nerstoppad i sitt lilla kartonghus med handtag på taket samt klar för avfärd sjöng Linnéa oavbrutet - Jag har fått en nalle, jag har fått en nalle...

Här har vi de lyckliga tu.

Malmöflickornas nationaldagsuppvisning

Himla långa ord men trevligt var det. Det var hissning av paradflaggan, framträdande av bland annat Anders Ekborg...

... och så klart fint uppträdande av Malmöflickorna. Här är utträdet. Jag såg inte Madeleine men hon verkar ha sett mig! Det är hon i mitten av bilden med ansiktet mot kameran.

När det hela var över togs hjältinnan emot med blommor och kramar.