Akut glassmissär!

Vi är på IKEA, Linnea och jag och då hon var genomblöt av svett köpte vi glass. Glassmaskinen fick spel och när Linnea tryckt på knappen för att få sin glass blev det så här...



Hon blev helt förtvivlad och grät hjärtskärande! Jag skyndade mig till kassan och fixade nu strut, sedan blev allt bra igen...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Och vinnaren är..

I all tysthet pågår lite okända distriktsmästerskap runt om min hemma trakt och idag tänkte jag uppmärksamma några av de lyckliga vinnarna i de något udda grenarna.
Här har vi vinnaren i murgrönsvägg...



Och här vinnaren i hög häck...



Ingen insyn här inte!
Vi går vidare med vinnaren i fult staket..



Bra jobbat! Säkert färgglada människor som bor där!

Här ser vi den lyckliga vinnaren i innovativ kabeldragning...



Extra pluspoäng till gardinerna.

Vi går raskt vidare till vinnaren i ful utbyggnad...



Fönster är klart överskattade!

Längsta sommarlov...



... Och skojjigaste skylt:



Ett hedersomnämnande till en av de lokala förskolorna som planterat växter i ett badkar och en toalett.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Mister Ahls dotter

Idag är det varmt, vill jag lova. Klockan är inte ens tio på förmiddagen och det är redan klart svettframkallande trots vindarna. - Som en mistral, som svärmor sa när jag pratade med henne för en stund sedan. - En sådan där fransk varm vind, alltså, förtydligade hon sig. Borde hon ju veta med sina franska rötter.

Plötsligt slår det mig att den där serien som gick på TV på 80-talet (var det väl..?) om Mister Ahls dotter nog hette Mistrals dotter... Tänk att det skall behöva gå 20 år för att poletten skall ramla ner. Jag får försöka skylla på att jag var ganska ung då.

Men fy vad skämsigt!

På promenad

När man är ute och spankulerar får man syn på en hel del. Den här, till exempel! Vad har man i den? Sin privata rymdraket i miniformat? Sin familjekanot för de 10 närmsta familjemedlemmarna?



Sedan är det ju alla vackra blommor...


Syrenerna sjunger verkligen på sista versen. En annan jag inte vet vad de heter...



Eller en liten...



Eller varför inte...?



Helt lövly!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Malmföflickornas uppvisning

Igår var vi på Malmöflickornas årliga vårgala. Den här gången hade vi fått platser på första raden vilket gjorde att vi satt nära men det blev ändå svårt att fota då Madeleine uppträdde på andra sidan mot vad vi satt och jag inte kunde fota över de andra flickorna. Här är i alla fall ett par foton. Hoppas att ni ser vad de föreställer.

Först i rött med sin lilla skyddsling framför...

Sedan i blått..

Och så i orange!

Finalen bara kunde jag inte se henne ens så den fotade jag faktiskt inte.

Som vanligt var det jättefint och man ser verkligen att hon har kommit en bra bit från när hon började i Malmöflickorna...

Dagisavslutning

I torsdags var det dagisavslutning i Hammarspark med sagovandring med frågesport (jag hittade lappen med våra svar i handväskan när jag kom hem... Hoppsan!), picknick, sång, välkomsthälsning av de nya barnen som skall börja efter sommaren och avtackning av femåringarna. Det var en stor dag och både Mikael och jag hade varsin klump i halsen när barnen sjäng och Linnéa fick sin "studenthatt"...

Linnéa och kompis Hilma, långa blonda flickan i lila jacka, som skall börja i samma klass som Linnéa efter sommaren, sjöng högst och mest till vår stora häpnad då Linnéa brukar drabbas av akut blyghet när det skall uppträdas och helst inte vara med alls. Men nu stod hon i mitten med Hilma i handen och sjön av hjärtats lust. Härligt att se och höra! Jo, faktiskt. Fast lite jobbigt var det när de sjöng Oboy-sången på bredaste skånska. Peps Persson är inte min favvo...

Fast frågan är om inte lille Kasper gjorde störst intryck på barn och föräldrar som var med på avslutningen.

Linnéa går på dagis en dryg månad till och sedan blir det ett rejält sommarlov innan skolstarten. I fredags var alla blivande "nollor"och provade på skolan lite och fick träffa sina blivande klasskompisar och fröknarna. Det var spännande och Linnéa stutsade hela vägen till skolan och var rejält trött hela eftermiddagen. Tänk att man måste vänta ända till 22 augusti! Glädjande nog skall grannflickan Agnes gå i samma klass. Vore ju praktiskt att ha en liten kompis så nära.

En hälsning till Råttis!

Linnéa blev lite bekymrad att Råttis på semester i Florida inte skulle vilja komma hem då han fått sig så många nya kompisar "over there" så hon samlade ihop kompisarna här hemma för att påminna Råttis om vad som väntar.

Nya råttan och Fritz låg och sov i min säng så de kom inte med på bild men jag lovade att hälsa från dem med.

Första tanden ute! ... med tillägg!

Ett tillägg med den lilla tanden i handen...

...och den lilla kistan man lägger tänderna i.

På promenad i Hammars park

- Posted using BlogPress from my iPhone

Här sitter jag och dinglar med fötterna vid en liten bro. Parken vinlar av ungar som går tipsprommenad, drullar i bäcken och äter matsäck...

Insynsskydd!

För en gångs skull kan vi tacka grannarna för att de aldrig klipper sin häck. Trevligt med insynsskydd och så får man roa sig med att dansa lambo varje gång man skall in eller ut den vägen...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är hårt att vara råtta!

Linnéas nya kompis Råttis Kasper Ekman (jo, hon har döpt honom så) har det inte så lätt. Efter att ha tjatat efter bacon i en vecka tog Mikael äntligen fram stekpannan imorse och skred till verket.

Råttis närvaro uppskattades inte riktigt och när Mikael började vifta med kniven så att det ven kring morrhåren drog vår hjälte sig tillbaka men bara för en kort stund...

När Mikael tittade åt ett annat håll passade den lille gnagaren på att undersöka om det fanns något smaskigt i en spännande påse som låg och drällde.

Något lite mindre utsvulten och styrkt av sin framgång tog Råttis sig in i skafferiet och vittjade Sarahs jordnötsgömma.

Full av hybris (och jordnötter) bröt sig råttan in i kylskåpet...

...men innan han lyckades få upp plasten runt ostarna släcktes ljuset!

Efter en del pipandes hittade vi matvraket och gav honom den behandling han förtjänade!

Råttelände!

Lurad. Igen...

För en tid sedan drog vår gamle trotjänare, diskmaskinen Siemens, sin sista suck. Den tömde inte längre ur vattnet ordentligt och lämnade en hyfsat äcklig hinna på allt den diskat. Inte helt konstigt att lämnade in tofflorna då den inte var ny när vi köpte huset 2004 och den nog har gått en gång om dagen sedan dess. Vila i frid.

Det blev till att diska för hand en vecka innan vi hann iväg till affären och införskaffade en ny. Billigast möjligt, skulle det vara enligt mannen i huset som vill göra om köket och då ska ha en integrerad diskmaskin för lookens skull. Jahaja, det går väl för sig, tyckte jag och lyckades styra honom från de helkassa in på den hyfsade avdelningen. Trodde jag...

Det blev en Elektrolux Intuition som jag kände igen från min tid på NCC. Kändes tryggt. Maskinen inhandlades, kånkades hem, med mycket möda och stort besvär. Ett antal väl valda svordomar senare var den installerad i köket.

Nämen hoppsan! Den är för låg! Hur gick detta till? Har vi inte någon standardhöjd i detta normaliserade rike? Ska vi behöva snickra en pall att stå på åt eländet? Eller kanske en passbit ovanpå?? Vad i H-vete tänkte Elektrolux med? Inte hjärnan, kan jag lova.

Ja ja , nu har vi allafall något som diskar tänkte jag och försökte få ner blodtrycket genom lite andningsövningar. Då öppnar jag luckan och finner att någon idiot på Elektrulux har släppts lös när man skulle designa innandömet i maskinen. Det får ju inte plats något! Om vi diskade en gång om dagen förut lär det bli två nu. Jag ger mig på att Ekektrolux är i maskopi med diskmedelstillverkarna!

Hade inte skiten varit så svår att få tillbaka till affären hade jag tagit tillbaka den till och bett dem att stoppa upp den där solen skiner när de plockar potatis!

Råttis 2.0

Idag har farmor, Linnéa och jag varit på IKEA och köpt en pall som farmor skulle ha i stugan (och korv, pizza och glass köpte vi också, såklart). Precis innan kassorna hördes ett himla pipandes och det var ju naturligtvis tvunget att undersökas. Det visade sig vara en stor hög med råttor. Modell större.

Linnéa valde snabbt ut en vit rackare med något underligt i blicken. Varför fick vi snart veta...

Han började snabbt som ögat tjata om bacon (undrar om han känner sin bruna kusin på semester i USA?!) men nöjde sig inte med detta utan när vi kommit hem spanade han in något helt annat än bacon...

Sekunden efter såg det ut så här...

Sedan fick Mikel tag i honom och satte handfängsel på honom!

Ingen rör pappas vin utan tillåtelse!

Tre i rad

Nu har Madeleine skällt på mig att jag inte lägger in något på min sida så här kommer tre inlägg på en gång (denna ej räknad...)

Utklädning nu igen...

Imorgon är det förskolans dag, tydligen och barnen "får gärna komma utklädda..." som pirater. Får och får, det går väl för hundra gubbar inte att undvika!

Några piratgrejjer hade vi inte bland utklädningskladerna av någon anledning så mamma fick återigen ta fram symaskinen. Den här gången frågade jag Linnéa hur en pirat ser ut och drog ner min egen ambitionsnivå (som annars brukar skena iväg som en tokig struts) så det hela resulterade i en scarf runt huvudet, svarta tajts och en döskalle påsydd på en svart tröja. Linnéa blev överlycklig och ville genast prova utstyrseln.

Jag försökte få henne att gå med på att jag skulle rita skäggstubb men svaret blev att då kunde ju folk tro att hon var pojke så det gick då rakt inte för sig! Jag kanske kan få rita dit en lapp för ögat, för det har vi ingen.

Inlägg i efterhand

I helgen var vi och tittade på ko-släpp. Vad är då det, undrar ni. Jo, det är när bönderna släpper ut sina kossor i hagen efter en lång vinter i en mörk lada. Det brukar bli en del skutt och hopp och kutandes av glädje. Jag har alltid viljat se det så vi hörde till Jularps gård i Höör-trakten och tittade på spektaklet. I ärlighetens namn var det nog mest jag som var hänförd men ungarna fick bullar så de var också nöjda.
Kossorna var inte stilla en sekund så de var hyfsat svårfotade. Här här det bästa fotot. Lite vacker svensk skog fick jag med, i alla fall!

Efteråt åkte vi vidare till en annan gård som hade får. Där fick ungarna döpa lammen, om man kom i tid och det gjorde vi.

Linnéa och kusin Elin klev modigt in och valde ut sina lamm och fick vara med när de öronmärktes med en bricka med namnet de valt. Linnéas lamm heter Bella och Elins Kajsa. Elin tjurade hela vägen hem eftersom hon trodde att hon skulle få lammet på riktigt... Ja, se ungar!

Lille Kasper

Nu har Madeleine och Camilla varit och hämtat sin lille tufs, förlåt, Yorkshire terrier.

Han är inte riktigt rumsren ännu och Madeleine var helt slut när vi kom och hälsade på i går eftermiddags. Hon hävdade att hon inte sovit en blund men jycken hade hunnit göra både nummer ett och nummer två innomhus under första natten utan att hon hade märkt det så lite sov hon nog... ;o)

Han är söt som socker!

Även lillasyster fick klappa, både vovve...

...och gnagare.

Nu skall bara en kanin som bits, en hamster som är pensionsmässig samt två marsvin varav ett bits, den med, avyttras och det ögonaböj. Ja, jösses...

Hos frissan

Före...




Fortsättning följer!

Efter!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens citat

"Åh, mamma, du har så mjuk och mysig mage!"
Sagt av Linnea, 5 år.

Hög tid att hårdbanta!


- Posted using BlogPress from my iPhone

En kotte till moster

Den här filuren träffade vi på dagis idag. Han hälsade speciellt till moster...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Vård av sjuk bäver

Sedan Billy Bäver kom hem från nästan ett års vistelse hos släktingar i Sunny Florida har han huttrat och varit allmänt vresig (mer än vanligt, alltså). Och som ett brev på posten kom bäverförkylningen i förrgår. Han har feber och nyser ideligen. Linnéa tog tempen på honom, fräste nosen och bäddade ner honom i sängen. Förkylningen vill dock inte ge sig så på allmän begäran stickar jag nu en bäverfilt.

Då den lille är lika bred som lång (säg nu inte för Guds skull till honom att jag antytt att han är tjock för då blir det liv i luckan!) tänkte jag göra den ganska kvadratisk.

Jag är hemma och tar hand om den lille bävern idag medan Linnéa är på dagis och hoppas att vara klar med bäverfilten under helgen.

En tågpendlares vardag

Suck...

Vi blev just omkörda av en grävskopa, det här bådar inte gott, vill jag lova!
Stoppsignal, tydligen. Kvinnan på sätet bredvid mig läser en läkartidning så skulle stoppet bli långvarigt och jag plötsligt skulle få hjärtinfarkt av ren irritation har jag mitt på det torra!

Jahaja, nu ropade lokföraren ut att de inte har full kontroll på tågväxelen (han sa så, jag lovar!) därav stoppet.

Tjoho, nu rullar vi! O-o-och nu-u-u ska-a-akar va-a-agnen så jag tror att frukosten snart åter få se dagens lju-u-us!
Verkar bli en spännande resa, det här!

Mitt i naturen

När min snälla och företagssamma mamma var här veckan före påsk tog hon sig an vårt, milt sagt, misskötta lilla jordgubbsland. Hon rensade så att det stod härliga till och när hon var klar var det inte mycket kvar, eftersom plantorna var i så dåligt skick.

När nu ändå tärningen så att säga är kastad besrämde jag mig för att gå steget längre. Jag kastade mig blodtörstigt över de kvarvarande plantorna och slet upp ett par till. Sedan var det plötsligt väldigt tomt i landet så det blev till att införskaffa sex nya plantor, fylla på med lite ny, fin jord och massa vatten.

Nu jäsiken, skall vi ha jordgubbar!