Jaha då var det då dags, tyckte maken. Att köpa ny grill, alltså. Han kom hem igår eftermiddags, laddad till tänderna med argument för den nya fina grillen han spanat in. För säkerhets skull hade han tagit till det äldsta sälj-knepet i världen när han skulle sälja in det hela till undertecknad:
-"Skall jag köpa den eller den grillen?" undrade han och drog fram alla fördelar med de olika modellerna. Förkyld som en örn som man är visade jag inte så stort intresse utan sa bara; -" Jag trodde att vi var överrens om en billig grill som du byter ut vartannat år..."
Där föll hans införsäljning med de båda alternativen då det liksom inte fanns med på hans lista. Han gjorde som han alltid gör när jag är sjuk och han är på shopping-humör, han ignorerar mina kloka ord då jag är för risig för att rent fysiskt sätta mig emot det hela och åker och handlar ändå. Vi minns alla när jag låg med vinterkräksjukan och han passade på att köpa en Mercedes med orden -" Jag har inte råd att låta bli!". Vi vet ju hur det slutade...
Iväg for han och kom hem, utan grill. I en sekund eller två blev jag hoppfull men det försvann fort när han deklamerade att han var tvungen att låna min bil då gríllen inte gick in i hans bil. Den må var fin, hans bil men den har lastutrymme som en trehjuling. Vid det här laget hade svärmor kommit för att bevittna det hela och i ett sista desperat försök att få lite vett och sans i honom skickade jag med henne och ett par varningens ord.
Det visade sig dock att grillen redan var betald och skulle bara köras hem.
Lådan rullades in och öppnades...
Wow, sa dottern när lådan högtidligen öppnades, och fadern blev ännu stoltare! Det visade sig dock att det inte var grillen som imponerade utan lådans stora kojj-potential!
Mikael har aldrig varit mycket för bruksanvisningar men nu fick han snällt följa den till punkt och pricka och svärmor hjälpte till.
"A limmas inte med B..."
Det skruvades, kliades i huvuden och lästes anvisningar.
Efter lite hjälp började både grillen och Linnéas nya kojja ta form.
Farmor fick ställa upp och skära ut fönster men den lilla arkitekten ändrade sig så många gånger att den något frustrerade farmodern fick gå runt hörnet och röka lite några gånger...
Till slut var det sen kväll och grillen var klar. Kojjan, däremot lär pulas vidare på så länge som den står emot väder och vind.
Den nya lilla tandsingen var redan på väg upp bakom mjölktanden så farmor konstaterade att tiden var inne, med råge!
Lådan rullades in och öppnades...
Wow, sa dottern när lådan högtidligen öppnades, och fadern blev ännu stoltare! Det visade sig dock att det inte var grillen som imponerade utan lådans stora kojj-potential!
"A limmas inte med B..."
Efter lite hjälp började både grillen och Linnéas nya kojja ta form.
Farmor fick ställa upp och skära ut fönster men den lilla arkitekten ändrade sig så många gånger att den något frustrerade farmodern fick gå runt hörnet och röka lite några gånger...
Till slut var det sen kväll och grillen var klar. Kojjan, däremot lär pulas vidare på så länge som den står emot väder och vind.
Här har vi de två baragna 
Och så lite till... 
(behöver jag säga att den smakade urk...? Bara farmor åt, Linnéa ville inte ens smaka.)
