Måla naglar

Om man har fem olika sorters nagellack finns det ju ingen som helst anledning att välja bara ett när man ska måla naglarna, eller hur?

Igår kväll var det fint väder och vi åt middag i trädgården. Tydligen tyckte Tuppe att det var lite i soligasate laget.

När maten var avklarad gjorde Linnéa och Tuppe konster i de nya gungorna, inhandlade förra helgen på Lidl. Tuppen gjorde sitt "Hänga-i-ett-ben-trick", medan Linnéa visade upp en hel uppsjö av cirkuskonster...

Sjukdag.. öööh... nio...?

Jag har tappat räkningen!

Igår kände jag mig lite piggare på förmiddagen och bestämde mig för att testa gränserna lite. Eftersom jag skulle börja jobba idag tänkte jag att om jag klarar en tur till Bauhaus med maken så klarar jag att jobba.

Linnea var hemma hos en kompis så det borde ha varit lätt men så fort vi kom ditt blev jag jättetrött, lite yr och ville bara sätta mig hela tiden.

Jag bet ihop så länge det gick och när vi äntligen kom hem orkade jag nästan inte släpa upp mig för trapporna till övervåningen (jag måste sluta att äta så mycket glass!).

Beslut togs ganska omgående att jag blir hemma idag och har nu fixat en läkartid till klockan halv tio.

Men vad ska jag säga? Öh, sjukskriv mig för jag är trött och snuvig? Jag har ingen feber, ingen hosta, inget halsont. Men snuva för en hel förskoleklass!

Vi får väl se vad läkaren säger.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Regn

I väntan på att Lidl ska öppna kl tio och vi kan åka och köpa den utlovade nya gungan roar sig lillfröken med undertecknads favvolofta, köpt i Florida.




- "Oj vad stooor den är!"
Precis vad man vill höra om sina kläder...

Det regnar lite och vi har sedan länge strukit den ursprungliga idéen att cykla till affären. Riktigt så miljömedvetna är vi inte, tyvärr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjukdag tre

Inga tecken på förändring ännu och Linnéa verkar fortfarande piggare än jag. Här ligger hon dock och tar igen sig framför en film i sängen. För ett tag sedan la vi vantrna på en bättre begagnad TV som har fått flytta in i Linnéas rum. Lyckan är total!


Jag passade på att rensa undan en låda på skrivbordet innehållande min gamla mobil jag från min förr-förra arbetsgivare.


Helt kass telefon där jag inte förstod ens en tredjedel av funktionerna! Den rymde sisådär 15-20 låtar innan minnet var fullt och var totalt obegriplig! Ericsson hade inte fattat det där med användarvänlighet... Tur att utvecklingen går frammåt.

Så var det semester

.. och med den kommer sommarförkylningarna. Först ut var Gisela och Madeleine och sedan kom Linnéa och jag. Okul att ligga hemma som ett kolli första dagen på semestern. En karensdag verkar inte heller så lockande så vi får se om jag sjukanmäler mig. Linnéa studsar runt som en tok trots sin förkylning medan jag bara vill gå och lägga mig men se det går när man ska ta hand om en liten tok. Funderar på att ta en sväng upp på byn och storhandla på Apoteket. Allvarligt, är det inte dags att komma på ett botemedel mot förkylning? Svärmor envisas med att man ska ta Alvedon men jag förstår faktiskt inte varför. Blä...

Mitt sommarlov...

I torsdags var det skolavslutning för flickorna och så här glad äe man när man skall gå på sitt första sommarlov...



På väg från skolan till kyrkan missade hon en kant och stöp i gatan med knät först och när jag kom till kyrkan en liten stund senare var hon jätteledsen. Jag tröstade bäst jag kunde men kunde inte hitta en plats nära henne att sitta så till slut satte hon sig bredvid en av fröknarna. Vi höll dock tät ögon- och vinkkontakt i början så gick det bättre. Det var F-klass, samt åk 1 och 2 som delade avslutningen och antalet besökande var begränsat till en per barn. Skandal! Så var det sagt.



Linnéa står längst upp till höger. Notera lille rare Axel som Linnéa gärna leker med, han står längst fram med bruten arm i paket.

Efteråt åt vi jordgubbar och glass tillsammans med några av de andra flickorna och deras föräldrar hemma hos Agnes.

Ljuga

På väg mot Sturups flygplats i taxin frågar den vänlige taxichauffören vad jag jobbar med.

Efter en kort stunds tvekan säger jag med lite osäker stämma:
-" Byggbolag", och undrar om det hörs att jag ljuger.

-"Ekonom?" undrar han och jag svarar med samma stämma

-"Säljare"...

Det är över tre år sedan jag jobbade där och inte längtar jag väl tillbaka, tror jag, men jag hade ingen lust att ta en diskussion med taxikillen om hans eventuella erfarenheter av min nuvarande arbetsgivare.

Nu ska jag i alla fall flyga upp och hälsa på pappa i eftermiddag/kväll och gå på kurs och möte på huvudkontoret imorgon.
- Posted using BlogPress from my iPhone

31% socker?

Varför tänker jag att det nog är 31% socker i kexen eftersom det "bara" är 69% fullkorn?

Kurs i positivt tänkande påbjuden, eller är man bara realist?

- Posted using BlogPress from my iPhone

För jag är lite tågtokig

Här cyklar man sig svettig så tårarna rinner i den vinande motvinden, kutar ner för rulltrappan mot stationen, bara för att mötas av beskedet att tågeländet är tio minuter sent!
Inte bara mitt tåg, förresten, de flesta tåg verkar dras med förseningar. Säkert ett signalfel på danska (tvi, tvi, tvi!) sidan!




Inte utan att man blir lite tokig...

Förresten havererade favvojeansen igår. Skrutt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jobb?

Häromdagen frågade jag min älskade lilla sexåring vad hon ville bli när hon blir stor. Svaret kom efter en kort stunds fundering:

"- Måste man jobba?"

Medan jag plikttroget försökte berätta att det nog skulle bli tråkigt att bara sitta hemma hela tiden och att man inte får några pengar om man inte jobbar bubblade mina egna tankar, mycket snarlika dotterns, i mitt huvud.

Här kliver man upp 05.05 på morgonen och hinner knappt ens säga god morgon till familjen innan måste skynda till bussen och åka till jobbet. Pendla tre timmar om dagen, komma hem och vara lika pigg och fräsch som en urvriden disktrasa, gå och lägga sig bara för att göra om alltihop nästa dag. För en skitlön.

Å andra sidan var det minsann inte så roligt att vara arbetslös. Så onödig, överflödig och totalt värdelös har jag nog aldrig känt mig som då.

Tittar man på de jobb som finns ute är det mest hungriga säljare (= jobba 60-timmars vecka till kass lön) eller nyutexaminerade teknikpersoner (= ska kunna allt nytt och inte ha några löneanspråk för du är bara så tacksam att du fått ett jobb) som söks. Jag passar inte in någonstans.

Definitivt inte där jag är heller.

Jag vet vad jag skulle vilja göra - ett assistentjobb med stort ansvar, kundkontakt, kundfokus, helst utrymme för att organisera och ta ansvar, helst i boendesvängen. Jag vet att jag skulle vara suverän på det men söker jag något sådant jobb är jag plötsligt för överkvalificerad och nog inte seriös. Söker jag ett riktigt juristjobb är jag underkvalificerad då min utbildning är gammal och i stort sett oanvänd.

Är det normalt att innan man är 40 år längta efter pensionen för att man bara är så trött på att leta? Leta efter det där stället där man kunde passa in. Där man kunde göra skillnad.

Tåget rullar in mot min station. Ännu en arbetsvecka börjar. Man får väl vara tacksam att man har ett jobb.

Antar jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Beroendeframkallande

Jag har aldrig varit mycket för ordlekar, det där moderna Alfapet som alla spelar som tokar kommer aldrig att laddas ner på mon mobil.

Siffror, däremot...

Sudoku klurar jag gärna med men det som just nu tar all min spilltid är patient. Harpan, tror jag att det heter. Jag spelar som en galning och får aldrig nog. Inte så modernt, kanske, men kul!




- Posted using BlogPress from my iPhone