Detta konstaterande kom från Linnéa imorse när jag skulle visa Madeleine varför jag haltar. Efter vurpan i söndags satte jag på ett plåster på knät direkt som jag inte tog bort förrän igår kväll. Alltihop var en kladdig massa och plåstret hade geggat ihop sig med såret. Mikael beordrade att jag skulle gå utan plåster, annars börjar det inte läka. Jag visste väl det jag också, men det är ju alltid lite tryggare att gå med plåster... I alla fall la jag mig igår kväll utan plåster. Det gjorde ont varje gång jag vände mig eller täcket kom emot såret, så någon vidare sömn blev det inte...
Idag har jag betydligt ondare än igår då en skorpa äntligen har börjat bildas. För att inte förstöra den och behöva börja om från början igen försökte jag duscha utan att blöta ner knät imorse. Inte helt lätt och ganska tidskrävande, vill jag lova!
För att späda på det hela har allt mitt haltande medfört att höften pajjat ur. Så nu haltar jag på båda benen och känner att en rullstol hade suttit fint!
Man är då ett riktigt måndagsexemplar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar