Ett ämne utan slut!

Då var vi där igen - dags för ett inlägg om dotterns toeletträning!

Jag blev coachad av min väninna med två välartade små barn i Stockholm om hur man gör för att få motvilliga illbattingar att ge upp blöjan.
Man mutar.
Inte så vidare politiskt korrekt, kanske, men absolut värt ett försök.

Så förra helgen var det dags att sjösätta planen. Jag hade inte tänkt ut någon speciell sak att ge henne om hon lyckades, jag ville nog se om det funkade först. Kanske var det redan där jag misslyckades...?

Jag presenterade upplägget för blöjbajserskan:
Om du är duktig flicka och kan visa att du inte bajsar i blöjan, vare sig hemma eller på dagis, får du en fiiin överraksning nästa helg!

"- Överraskning??!!" Detta ord går alltid hem hos dottern och hon nappade direkt. Alla blöjor skulle slängas direkt för hon var stooor flicka som minsann inta bajsade i blöja! I sin iver påstod hon faktiskt vid ett tillfälle att hon även var för stor för nappar, ett uttalande hon över huvud taget inte ville kännas vid när det var läggdags.

Det funkade en dag.
Dag två höll hon sig för att slippa toaletten.
Dag tre började jag bli orolig och en hetsk debatt utbröt:

L: Baajsig! Vill ha blöja!
S: Åh nej, du! Du är ju stor flicka och bajsar på toaletten! Glöm inte överraksningen!
L: Jag vill vara lite flicka och bajsa blöja... (sades med hängande huvud och sorg i rösten...)
S: (blir nu arg) Jamen skärp dig, hur kul tror du att det är för mig att torka bajsig rumpa?? Vi slängde ju alla blöjor! (undertecknad är usel på att ljuga och detta hade nog Linnéa genomskådat för länge sedan. Inte hade vi slängt några blöjor.

Det hela slutade med att hon, jo ni gissade det, bajsade i blöjan. Efteråt hade ungen mage att fråga efter sin överraskning!

Fnys!