Morgonallergi

Min stackars man har så länge jag kan minnas haft morgonallergi. Det kan komma lite när som helst på dagen fast oftast på morgonen (därav namnet). Han nyser som en tok och de första gångerna säger man artigt prosit men när han har passerat tio nysningar tröttnar man helt enkelt.

Nu har jag också utvecklat en egen sovmorgonallergi. Sovmornar har alltid varit bland det bästa jag vetat men en lördagsmorgon när jag låg och försökte snooza trodde jag att jag blivit förkyld då näsan inte ville sluta rinna, jag nös och ögonen rann ikapp med näsan!

Tusans, tänkte jag och bet mig ur sängen varpå det hela slutade. Mycket underligt, kortvarig förkylning, tänkte jag och påbörjade lördagens bestyr. Hade det nu bara varit detta hade det väl varit bra med det men det återkommer varenda helg, senast nu imorse. Mycket störande!

Jag har dessutom en liten fis-fia som ser till att jag inte får sova på helgerna. Imorse vaknade jag 05.50 av att hon vrålade -"Mamma, kissiiiiiig!!!" Hon sover sedan ca en vecka tillbaka utan blöja så då får man rycka ut med språng när hon ropar att hon är kissnödig, annars får man byta i sängen... Efter det kunde inte jag somna om.

Sova får man väl göra när man är död, antar jag!