Precis som när jag kom till Florida kom den där jobbiga natten ett par dagar efter ankomsten när jag bara inte kunde sova. Inatt låg jag och ömsom läste, löste soduko och ömsom försökte sova fram till klockan tjugo i fyra när Linnéa vaknade av en läskig dröm. Jag gick in till henne för att trösta och brakade men tån först in i en Duploskapelse strategiskt placerad precis innanför dörren. Kanske ville hon bli förvarnad om några dummisar var på ingång eller var det bara ett bra ställe att bygga på. I alla fall kände jag hur det snurrade i huvudet när jag satt på hennes säng och försökte att kväva alla elakartade svordomar och blandade arga utrop och samtidigt trösta henne efter hennes läskiga dröm. Det gick lite sådär. Det blev ett par pustanden och några små svordomar och en halvhjärtad kram till den lilla drömmerskan. Jag vet inte om huvudsnurrningen var för att tån värkte eller om det var för att jag var trött. En kombination, kanske...? Jag slumrade äntligen in vid fyratiden efter att ha linkat tillbaka till sängen och hade redan bestämt mig vid tvåtiden att jag inte var till mycket nytta på jobbet och därför skulle vara hemma idag.
När Mikael kom upp och väckte Linnéa försökte hon förklara för pappa att mamma hade sagt att hon minsann hade feber och skulle vara hemma idag (lilla sluga unge... ;o) ). Detta var dock innan hon visste att jag inte redan var på jobbet men vi bestämde att hon kunde vara hemma med mig. Vid frukostförberedelserna välte hon Ikea-pallen över lilla stortån och hela världen rasade ihop. Tån blånade upp fort som sjutton och jag hoppas att hon inte kommer att tappa nageln. Hon ville, sin vana trogen, ha plåster så nu vet jag inte hur nageln ser ut. Just nu ligger hon i sängen i arbetsrummet och tittar på TV. Tån värker fortfarande stundvis då hon gnyr till då och då.
Lilla hjärtat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar