För en tid sedan drog vår gamle trotjänare, diskmaskinen Siemens, sin sista suck. Den tömde inte längre ur vattnet ordentligt och lämnade en hyfsat äcklig hinna på allt den diskat. Inte helt konstigt att lämnade in tofflorna då den inte var ny när vi köpte huset 2004 och den nog har gått en gång om dagen sedan dess. Vila i frid.
Det blev till att diska för hand en vecka innan vi hann iväg till affären och införskaffade en ny. Billigast möjligt, skulle det vara enligt mannen i huset som vill göra om köket och då ska ha en integrerad diskmaskin för lookens skull. Jahaja, det går väl för sig, tyckte jag och lyckades styra honom från de helkassa in på den hyfsade avdelningen. Trodde jag...
Det blev en Elektrolux Intuition som jag kände igen från min tid på NCC. Kändes tryggt. Maskinen inhandlades, kånkades hem, med mycket möda och stort besvär. Ett antal väl valda svordomar senare var den installerad i köket.
Nämen hoppsan! Den är för låg! Hur gick detta till? Har vi inte någon standardhöjd i detta normaliserade rike? Ska vi behöva snickra en pall att stå på åt eländet? Eller kanske en passbit ovanpå?? Vad i H-vete tänkte Elektrolux med? Inte hjärnan, kan jag lova.
Ja ja , nu har vi allafall något som diskar tänkte jag och försökte få ner blodtrycket genom lite andningsövningar. Då öppnar jag luckan och finner att någon idiot på Elektrulux har släppts lös när man skulle designa innandömet i maskinen. Det får ju inte plats något! Om vi diskade en gång om dagen förut lär det bli två nu. Jag ger mig på att Ekektrolux är i maskopi med diskmedelstillverkarna!
Hade inte skiten varit så svår att få tillbaka till affären hade jag tagit tillbaka den till och bett dem att stoppa upp den där solen skiner när de plockar potatis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar