Att fånga en katt

För en tid sedan gjorde Madeleine mig uppmärksam på att Fritz gått och blivit smutsig. Hans vita päls var grådaskig och fläckarna blev bära större och större. Så igår var det dags. Som bekant tycker inte katter om vatten och Fritz är sannerligen inte något undantag.

Jag hittade honom kuttrandes med Kitty uppe i docksängen och hörde honom mumlandes något om glass i stora lass men Kitty verkade inte speciellt imponerad. Jag la fram mitt ärende så försiktigt jag kunde men så fort han fattat vad som komma skulle var han borta med ett förskräckt ”mjaouuu!”

Han sprang dock inte så långt för jag hittade honom ovanpå Linnéas bokhylla som nu under renoveringen står i hallen.

Jag fick inte tag på honom utan så fort han fattade att han var upptäckt pep han iväg tillbaka in i sovrummet. En misstänkt bula på min säng och en glömd fot avslöjade honom.

Snabb som vinden kutade han vidare och försökte klämma in sig i min garderob. Den innehåller just nu både mina och Linnéas kläder så det fanns inte plats för en katt på flykt.

Nu började vår smutsige vän bli desperat och klättrade ut genom Linnéas fönster.

Med en smula våld fick jag in honom igen från detta halsbrytande flyktförsök men han smet mellan mina ben, ner för trappan och vidare ner på undervåningen. Jag fick leta en bra stund innan jag hörde prasslet från hallen. Där hittade jag honom insvept i Madeleines halsduk som låg kvar sedan i vintras.

Det lilla randiga odjuret, som verkligen började gå mig på nerverna vid det här laget, kutade vidare under vilda tjut in i vardagsrummet där jag ganska snabbt fick se på honom under TV-bänken.

Jakten slutade i det stora Höganäskruset där jag äntligen lyckades koppla polisgreppet på honom. Han ylade något om katthatare och att katter minsann tvättar sig själva, för det har han sett på TV. (själv skulle han aldrig komma på tanken att slicka sin päls då hans lilla tunga enbart är till för att slicka på glass med)

Väl ute i tvättstugan var jag tvungen att släppa honom eftersom det var massa tvätt i maskinen som skulle hängas innan det var hans (o-)tur. Han hann med att hitta ett mycket bra gömställe men som tur är hade jag stängt dörren så jag viste i alla fall att han inte kommit ut. Efter en bra stunds letande och hotandes om för evigt indragna glassrättigheter fick jag syn på honom in hoppad i en av Madeleines tröjor på tork.

Jag tvingade ner honom i en tvättpåse och jag hörde honom jama något om ”-farväl, grymma värld!” när jag stoppade in honom i maskinen (nu mycket mer lätthanterlig i tvättpåsen).

När tvätten var klar en timme senare såg jag till att vara på plats direkt för att plocka ut den lille rymmaren innan han fick en chans att klösa sönder tvättpåsen.
Han var så snurrig att han inte ens orkade vara arg utan låg och bara flämtade när jag öppnade tvättluckan.

Jag plockade ut en hyfsat tufsig katt som fick ligga på tork tills Linnéa kom hem.

Han hade tuffat till sig ganska bra när Linnéa kom hem trots att han inte var helt torr ännu. Linnéa svepte in honom i en ren handduk och tröstade honom med kramar och popcorn. Då såg han ganska nöjd ut, minsann.

En stund senare kom Kitty ner trippandes för trappan för att hur det var med honom. Hon såg mycket nöjd ut med sin rene kavaljer som dessutom luktar smarrigt mjukmedel numera.
Fast han vill nog inte sova i min läng på ett tag…