Tack!

Sedan jag flyttade till Skåne har min "riktiga-vänner-krets" inte direkt ökat och de jag hade i Stockholm träffar jag ju inte speciellt ofta. Å andra sidan lever jag ett annat liv nu än då, let's face it, man är mamma nu för tiden, och får andra prioriteringar.

Men så, för någon vecka sedan, ringde Erika en kväll och ville kolla läget. Hon har alltid varit något av en idol, hon lyssnar på magen och gör vad som känns rätt, inte vad man borde för att någon annan tycker så. På det sätter blir det ju oftast rätt i långa loppet. Vi hade inte talats vid på flera år och det kändes så skönt att höra från någon som orkade höra på allt mitt gnäll om ditt och datt.

Vad jag inte visste då var att hon tänkte vidare på mig, lilla mig, så långt borta. Jag är just nu hemma med en ganska tjatig megaförkylning och trippade för en stund sedan ut på trappan för att kolla in brevlådan. Där låg ett stort paket. Till mig... Först trodde jag att det var filmerna jag beställt men paketet var för stort och mjukt. Jag tog in det och redan när jag vände på det för att kolla avsändaradressen började tårarna rinna. Det var från Erika. Skakande av gråt öppnade jag försiktigt paketet men innan jag ens hann läsa brevet som låg i fick jag lägga ifrån mig alltihop för att försöka lugna mig och samtidigt förklara för en orolig och något undrande make varför jag grät så hejdlöst.

Att hon tänkt på mig, gjort ett fint paket med saker från hjärtat och skrivit ett fint litet brev till, gjorde mig så rörd och glad att gråt var det enda sättet jag kunde reagera på.



Tack så mycket, käraste Erika. (och jag har inte läst boken...) Bussreflexen och teckningen var nog favoriterna!