Som ni kanske vet tillhör jag nomadaläktet. Alltså, jag pendlar till jobbet.
Detta resande är oftast en plåga men det har även små ljuspunkter.
Idag, exempelvis, sitter jag bredvid de tre indier som brukar åka samma morgontåg med mig.
Efter att nu ha suttit och tjuvlyssnat på deras konversation i tio minuter kan jag fortfarande inte avgöra om de talar hindu eller engelska...
Men de talar glatt på (en i taget), så för hoppningsvis förstår de varandra och sitter inte och håller tre obegripliga monologer.
Om något förresten undrade över inläggets titel hänför den sig till en av makens favvohistorier. Det är vad indiern på besök i New York svarar när han erbjuds en hot dog...
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Ha ha ha!! 😃👍
Skicka en kommentar