- Posted using BlogPress from my iPad
onsdag 27 februari 2013
Dags igen
Så har den stora tröttheten gjort sitt intåg i mitt liv igen. Det var ett tag sedan sist och jag kan inte säga att jag längtat efter den.
Den började igår på väg hem från jobbet och höll mig i ett järngrepp hela eftermiddagen och kvällen. Det kändes lite bättre imorse men redan på väg till jobbet kände jag att förbättringen bara var tillfällig.
Jag hade ett par måsten som skulle fixas och åkte sedan hemåt vid ett-tiden. hela kroppen tjöt att den ville hem och lägga sig i soffan och dega men vid det här laget vet jag att den inte går att vila bort så jag tog en liten promenad i det vackra vädret på vägen. Kändes skönt.
Vi får se hur det känns under eftermiddagen...
Den började igår på väg hem från jobbet och höll mig i ett järngrepp hela eftermiddagen och kvällen. Det kändes lite bättre imorse men redan på väg till jobbet kände jag att förbättringen bara var tillfällig.
Jag hade ett par måsten som skulle fixas och åkte sedan hemåt vid ett-tiden. hela kroppen tjöt att den ville hem och lägga sig i soffan och dega men vid det här laget vet jag att den inte går att vila bort så jag tog en liten promenad i det vackra vädret på vägen. Kändes skönt.
Vi får se hur det känns under eftermiddagen...
torsdag 21 februari 2013
söndag 17 februari 2013
Tennislektion
Så var det söndag igen och jag sitter på Fair play och tittar på veckans tennisträning. Nästa söndag är det ingen tennis då det är sportlovsuppehåll (wo-ho, sovmorgon!!!).
Igår kväll lyckades jag för första gången i år få iallafall en glimt av Melodifestivalen och den jag röstade på (fast jag knappt hörde låtarna) gick visst inte vidare. Kan jag väl överleva i och för sig men jag förstår inte riktigt hur någon kan tro att de grånade tinningarnas herrkvartett ska väcka något intresse utomlands...?
Igår kväll lyckades jag för första gången i år få iallafall en glimt av Melodifestivalen och den jag röstade på (fast jag knappt hörde låtarna) gick visst inte vidare. Kan jag väl överleva i och för sig men jag förstår inte riktigt hur någon kan tro att de grånade tinningarnas herrkvartett ska väcka något intresse utomlands...?
måndag 11 februari 2013
Suck
Så har man gjort det igen, ätit som en labrador.
När jag kom hem från kören var jag hungrig som en varg och störtade med flackande blick in i köket. Kocken (maken) hade för en gångs skull inte lagat mat och inte ställer jag mig och lagar mat klockan tio på kvällen! (Äh, jag lagar väl aldrig mat oavsett tidpunkt!)
Så... Det blev till att pressa ut det sista ut kartongen på en yoghurt och slänga på lite müsli.
Två minuter senare och inte mer mätt än två minuter tidigare.
Ny tur in i köket och alla skåpsdörrar bakom vilka något ätbart eventuellt kunde gömma sig, rycktes upp. Ny inspektion följde och till min förvåning hade ingen varit där sedan jag sist rajdade i skåpen och lagt dit något mumsigt, bara klart att äta.
Merde!
Ah, vänta! En skål av Linnéas frukostgröt kan sitta fint. Sagt och gjort, in med gröten i micron och ner i soffan för att äntligen bli mätt.
Två problem uppstod. Dels hade jag inte värmt gröten tillräckligt i mitt desperata tillstånd så det var kalla äckliga klumpar i gröten men det saktade inte ner mig, allt skulle ner.
En skål yoghurt samt en stor skål gröt senare uppenbarade sig problem två. Yoghurt och gröt nådde magsäcken, samtidigt.
Asch och fy vad mätt jag är! Magen sticker ut som om jag väntade tvillingar. Väldigt snart, dessutom.
Att man aldrig lär sig...
- Posted using BlogPress from my iPhone
När jag kom hem från kören var jag hungrig som en varg och störtade med flackande blick in i köket. Kocken (maken) hade för en gångs skull inte lagat mat och inte ställer jag mig och lagar mat klockan tio på kvällen! (Äh, jag lagar väl aldrig mat oavsett tidpunkt!)
Så... Det blev till att pressa ut det sista ut kartongen på en yoghurt och slänga på lite müsli.
Två minuter senare och inte mer mätt än två minuter tidigare.
Ny tur in i köket och alla skåpsdörrar bakom vilka något ätbart eventuellt kunde gömma sig, rycktes upp. Ny inspektion följde och till min förvåning hade ingen varit där sedan jag sist rajdade i skåpen och lagt dit något mumsigt, bara klart att äta.
Merde!
Ah, vänta! En skål av Linnéas frukostgröt kan sitta fint. Sagt och gjort, in med gröten i micron och ner i soffan för att äntligen bli mätt.
Två problem uppstod. Dels hade jag inte värmt gröten tillräckligt i mitt desperata tillstånd så det var kalla äckliga klumpar i gröten men det saktade inte ner mig, allt skulle ner.
En skål yoghurt samt en stor skål gröt senare uppenbarade sig problem två. Yoghurt och gröt nådde magsäcken, samtidigt.
Asch och fy vad mätt jag är! Magen sticker ut som om jag väntade tvillingar. Väldigt snart, dessutom.
Att man aldrig lär sig...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Klick klack
Jag har alltid önskar att jag kunde gå sådär snyggt i högklackat. Se så där fritt och lätt obekymrad ut när jag med lätt stuns och flygande hår springer över gatan med solsken i blick.
Ibland inbillar jag mig att jag kan och så var fallet runt jul när jag slog till och köpte ett par fina bruna stövletter med någorlunda höga klackar. Jag har inte hunnit använda dem så mycket ännu men drog på mig dem imorse.
Tre steg utanför huset, när jag inte hade tid att vända och byta skor, insåg jag mitt misstag.
Jag har börjat gå av bussen lite tidigare så att jag går 1,5 km från busshållplatsen till jobbet och det samma på hemvägen. Inget Stockholm Maraton, direkt, men bättre än inget.
Idag blev inte så fallet. I dessa stövletter, som dessutom är aningens för stora, stolpade jag mig till bussen på knäandes, vingliga ben. Allt utom snyggt, vill jag lova. Innan jag hann fram till kontoret hade dessutom
främre delen av fötterna domnat och jag kände mig hyfsat misslyckad!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ibland inbillar jag mig att jag kan och så var fallet runt jul när jag slog till och köpte ett par fina bruna stövletter med någorlunda höga klackar. Jag har inte hunnit använda dem så mycket ännu men drog på mig dem imorse.
Tre steg utanför huset, när jag inte hade tid att vända och byta skor, insåg jag mitt misstag.
Jag har börjat gå av bussen lite tidigare så att jag går 1,5 km från busshållplatsen till jobbet och det samma på hemvägen. Inget Stockholm Maraton, direkt, men bättre än inget.
Idag blev inte så fallet. I dessa stövletter, som dessutom är aningens för stora, stolpade jag mig till bussen på knäandes, vingliga ben. Allt utom snyggt, vill jag lova. Innan jag hann fram till kontoret hade dessutom
främre delen av fötterna domnat och jag kände mig hyfsat misslyckad!
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 10 februari 2013
Trötta snickaren
Innan vi påbörjade vår stora renovering av övervåningen plöjde jag nog igenom två säsonger av Arga Snickaren för att få lite mod att bygga. Det funkade ganska bra och jag rev ut det gamla med en himla fart.
Det är över ett halvår sedan nu och det går inte så fort längre. Allt är isolerat och plastat och vi har börjat sätta gips - eller som Linnéa uttryckte det - "Nu är det bara att sätta upp lite fina vita väggar så är det klart!"
Det där "bara" tar en evinnerlig tid och jag har börjat tappa sugen, i ärlighetens namn. Jag kan inte jobba själv där vi är i renoveringen nu utan är bunden av att Mikael kan slita sig från jobbet, vilket inte är så ofta förekommande. När vi sedan, någon gång, är klara med det vi gör nu har vi ett tak att byta, tre kupor att bygga, ett helt nytt badrum att bygga upp, resten av övervåningen att riva ut och bygga upp igen, bygga om köket, gräva upp grunden och gjuta platta under 2/3 av huset, blästra fasaden och muren och pusta upp och måla om samt färdigställa runt fönstren vi bytte 2011. När vi är klara med detta är det dags att renovera om badrummet på bottenvåningen...
När jag tänkt allt detta tappade jag sugen på riktigt!
Men så igår kom jag på att fönstren är inte färdigställda på insidan och så skulle vi måla om väggarna på bottenvåningen. Att spackla och måla - det kan jag, så nu medan Mikael jobbar så det skvätter kan jag pula med det. Kvartslister kan jag inte såga men det borde jag väl kunna lära mig! De skall också upp i fönstren.
Det ÄR roligt att äga hus...
Ungar, flytta hemifrån nu så vi kan sälja skiten och flytta till en fin lägenhet!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det är över ett halvår sedan nu och det går inte så fort längre. Allt är isolerat och plastat och vi har börjat sätta gips - eller som Linnéa uttryckte det - "Nu är det bara att sätta upp lite fina vita väggar så är det klart!"
Det där "bara" tar en evinnerlig tid och jag har börjat tappa sugen, i ärlighetens namn. Jag kan inte jobba själv där vi är i renoveringen nu utan är bunden av att Mikael kan slita sig från jobbet, vilket inte är så ofta förekommande. När vi sedan, någon gång, är klara med det vi gör nu har vi ett tak att byta, tre kupor att bygga, ett helt nytt badrum att bygga upp, resten av övervåningen att riva ut och bygga upp igen, bygga om köket, gräva upp grunden och gjuta platta under 2/3 av huset, blästra fasaden och muren och pusta upp och måla om samt färdigställa runt fönstren vi bytte 2011. När vi är klara med detta är det dags att renovera om badrummet på bottenvåningen...
När jag tänkt allt detta tappade jag sugen på riktigt!
Men så igår kom jag på att fönstren är inte färdigställda på insidan och så skulle vi måla om väggarna på bottenvåningen. Att spackla och måla - det kan jag, så nu medan Mikael jobbar så det skvätter kan jag pula med det. Kvartslister kan jag inte såga men det borde jag väl kunna lära mig! De skall också upp i fönstren.
Det ÄR roligt att äga hus...
Ungar, flytta hemifrån nu så vi kan sälja skiten och flytta till en fin lägenhet!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)