Halvvägs till jobbet imorse hände det oundvikliga när man cyklar mycket. Ett pang och bakdäcket var platt som en pannkaka.
Jäsiken!
Inget busskort och för långt kvar för att hinna gå. Jag låste fast hojen i närmsta cykelställ och köpte SMS-biljett till bussen. Tror ni inte att jag råkade ut för busschauffören från h-vetet bara som grädde på moset? Han var nog en extrainsatt pensionär som skulle täcka upp under semestrarna och inte hade kört buss på tio år. Han körde långsammare än jag cyklar och kunde inte en enda gång komma ihåg att öppna bakdörrarna när någon skulle av. Dessutom fick jag åka runt halva Malmö fast det var ju inte chaufförens fel. Men ändå, som Carola säger.
Fasen!
Nu gäller det bara att hitta cykeln igen och få in den i bagageluckan!
Prutt också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar