Mini makeover - home edition

Vi fick ett litet ryck här hemma under helgen och kastade oss över ett projekt vi har funderat bra länge på nu.

Eller vi och vi... Mikael kastade sig och jag hade hålla-Linnéa-på-gott-humör-tjänst. En icke obetydlig del i arbetet, om jag får säga det själv!

Projektet var iallafall att måla trappan. Och när han nu ändå var i farten passade handyman på att måla även taket och väggarna. Före och efterbilder är lite svåra, men innan såg det ut så här...

... med vit-gul trappa och panel samt grå-vit randig tapet. Alltihop var ganska slitet.

Nu är trappa och panel grå medan väggen har målats vit. Mycket fint! Dock har målarmäster träningsvärk efter insatsen och muttrade något om att behöva rullstol i förmiddags...

Jag fick ge mig på projekt av lite mindre omfattning och kånkade ut massa sängkläder och gamla dukar i tvättstugan. Hör och häpna - jag HITTADE ett TOMT skåp därute som det bara var att fylla på med grejjer i. Hur ofta händer det??

Detta ledde iaf till att jag kunde stuva undan Linnéas alla gosedjur som hon ändå aldrig leker med och ställa upp hennes lilla bord och stolar i hennes rum. Hon blev överförtjust! Den gamla handukshållaren från tiden på Katarina Bangata skruvades upp och får agera halsbandshållare. Inte illa alls, om jag får säga det själv!

Det blev dessutom lite utsmyckning av garderoberna också.

Jojjo men - foten i kläm!

Bang!

Idag fick jag ett sådantdär mobiltelefonsamtal på jobbet som gör att hjärtat stannar.

"- Hej det är från Lnnéas dagis. Hon har ramlat och slagit i huvudet..."

Vid det här laget slutar hörseln att fungera och hjärtat slår som det gällde livet. Vilket det kanske också gjorde, vad vet jag, så där 50 minuters bilfärd från dagis? Jag uppfattade något om näsblod och det avgjorde saken. 5 minuter senare lämnade jag banken under dramatiska former och körde tillbaka till Malmö. Hon hade ramlat baklänges och slagit bakhuvudet i en kant. Det hade kommit lite blod från såret och så långt var det väl inte så farligt. De oroväckande var att näsan också blödde. Hjärnskakning? Eller kanske något ännu värre?? Inre blödningar???

Sjukvårdsupplysningen gjorde sitt för att stressa upp mig och beordrade in oss till akuten med omedelbar verkan. Även den annars ganska tuffe fadern kom och satt med och väntade på akuten. Vi behövde bara vänta ca 1,5 timme så vi kom lindrigt undan och jag hade haft hjärnan med mig och packat ner DVD-spelaren, snuttefilt och nappar så det hela gick bra. Dessutom var det en jättegullig läkare (ung tjej) som hjälpte oss så det var med en lättnads suck vi lämnade sjukhuset strax innan klockan tre.

Men, man kan bara inte undvika att tänka att UMAS (universitetssjukhuset i Malmö) hade mått bra av en effektivitetskonsult eller två. Det var knappt några väntandes patienter i väntrummet och ett mycket blygsamt tillskott av väntandes medan vi satt där. Ändå satt vi och väntade i första väntrummet drygt en timme. SÅ många brådskande ambulanstransporter kan väl inte komma in en tidig torsdagseftermiddag?! De går ju alltid före i kön, vilket är fullt förståeligt.

Vi fick i alla fall order om att hålla henne vaken resten av dagen (hon fick aldrig sova middag, phu!) och hålla koll på henne så att hon inte är ovanligt slö eller kräks.

Då har vi besökt akuten för första gången med henne. Hoppas att det inte skall behöva bli så många fler gånger! Själv har jag inte varit där sedan en flyttkille behagade parkera sin lastbils lastbrygga över min stortå för ganska precis fyra år sedan och lillfis låg i magen. Efter den upplevelsen har jag inte precis längtat tillbaka...

Kom snart tillbaka...

Varmt!

Det har varit nästan outhärdligt varmt den senaste tiden och ungarna ville inte annat än att bada. Med kusinerna på besök blev det lite trångt i den nya poolen...

... men vi har faktiskt en större variant. Den var det dock lite kallare vatten i så man drabbades, enligt Elias, av åkomman "frusen hjärna" när man badade i den.

Här var jag framme med kameran vid några ovanliga ögonblick när det varken åts, badades, bråkades eller spelades DS...

Man lär sig något nytt...

... varje dag.

Dagens läxa är att inte putsa glasögonen med en fleecefilt. Istället för att ta bort gegget finfördelade filten det över hela ytan så jag såg allt som genom en hinna. Såg lite ut så där som det gjorde i filmer på 80-talet när de filmade en kvinna vars skönhet skulle understrykas, ni vet.

Naturligtvis var man för lat för att stiga upp ur TV-soffan och putsa ordentligt så det blev till att se slutet av Morden i Midsummer utan brillor.

Ja, jösses!

Igår var jag hos min frisör och fick både ny frissa och hårfärg.

Innan jag visste ordet av hade jag köpt en hårvåfflare. Jo då, minsann. Ni läste rätt! Jag som redan på 80-talet hånskrattade åt ny-våfflade småtjejer. Som ni kan se på bilden är håret dock inte speciellt krusigt utan den är tänkt att ta lite i hårbotten för att skapa volym.

Men ändå...

Ny kompis

Igår åkte Linnéa och jag till nallefabriken, som jag kallade den. (Build a bear)

När hon fått klartecken att hon faktiskt fick välja en kastade hon sig över allt rosa butiken hade att erbjuda. Först lutade det åt en rosa enhörning (smaklös var bara förnamnet) men efter att jag bönat och bett om att hon skulle se hela utbudet innan hon bestämde sig hittade hon en knallrosa nalle med vita hjärtan.

Det var inte lönt att diskutera saken utan det skulle bli den. När jag frågade vad hon skulle heta fick jag svaret - Kanin!

En djup suck och ett par varv runt affären senare kom vi vidare till klädesavdelningen.

- Rosa klänning!!! utropade den nyblivna Kaninmamman varpå jag försökte att få henne att se att det faktiskt blev lite väl mycket rosa. Det inlägget fick jag inte mycket förståelse för men efter en stunds lirkande fick jag henne att välja en vit blus med paljetter och en jeanskjol med stjärnor. Och så skor, såklart. Stackars Kanin såg inte ut att gilla skorna eftersom det var i stort sett samma passform på dem som ett pas i storlek 32 på mig, men det var bara för Kanin att dra in tårna och se glad ut.

När Kanin var fyllt med stoppning, betalad och nerstoppad i sitt lilla kartonghus med handtag på taket samt klar för avfärd sjöng Linnéa oavbrutet - Jag har fått en nalle, jag har fått en nalle...

Här har vi de lyckliga tu.