... så jättelös...

Igår var det äntligen dags för tand nummer fyra i ordningen att åka ut. Den har verkligen hängt på en sena bra länge nu och Linnéa har, kanske inte alltid till övriga familjens förtjusning, stolt visat upp hur väääldigt lös handen varit.

Vi har lockat och pockat men hon har inte låtit oss röra tanden på sluttampen för det gjorde ju så ooont... Igår kväll satt hon dock och åt glass och antagligen drog hon en djup suck eller något liknande så att tanden åkte ut av vinddraget, ut åkte den iallafall. Utan ett pip, så så ont gjorde det visst inte. Stoltheten gick inte att ta miste på!

Sedan tappade hon bort tanden men tandfén hittade ändå glaset med vatten vi ställt fram. Däremot var tandfén lite short of cash så istället för den sedvanliga guldpengen hittade tandfian två femmor i glaset i morse. Innan tanden äntligen ploppade ut hann vi påskpynta lite i trädgården i det av morfar nyklippta äppelträdet.

Jösses

Jag blir lika imponerad varje gång jag ser en kvinna sitta med full sminkväska och lägga på morgonmake-upen under tågresan.

Med en kirurgs precision lägger de eyeliner, mascara och allt annat pill på ett skakigt tåg medan jag får skärpa mig för att inte tappa tidningen jag har i händerna när tåget kränger till.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På banan..?

Det finns faktiskt en fördel med att bryta ihop - det brukat bli lite bättre när man har brutit klart. Man inser att man inte är superkvinnan utan behöver tagga ner. Idag brakade bara h-vetet lös på kneget men jag tog mitt pick och pack och sa: -Hej då, nu går jag till sjukgymnasten. Och förresten har systemet brakat så jag kommer inte att ha en chans att göra det jag skulle innan helgen. Hej då!" Känns helt ok, till min stora förvåning.

Usch...

Då var den stora tröttheten tillbaka och plötsligt kastas jag ett år bakåt i tiden. Trött, trött, trött och ledsen.

Jag vill verkligen inte mer nu.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På lekplatsen i vårvärmen

Playdate planerad med kompis Svea klockan två men innan dess hinner man klättra en skvätt!




Och köra tåg, såklart!



Bofinken Knut sjunger för full hals och de första myrorna irrar runt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredagspyssel

Idag efter skolan åkte Linnéa och jag till Mobilia och införskaffade ännu en Top Model pysselbok. Vilken i ordningen vill jag nog inte veta, tror jag för hon har verkligen många!

Den här nången var det dags för den där man stylar knähundar och då hon har sparat veckopeng till ändamålet var det bara att åka ut och handla. När vi kom hem poppades det popcorn och pysslet startade...

Nya skridskor

I fredags var det då dags! Skridskopremiär! Linnéa har velat åka länge och nu var det skolan som anordnade det hela och då kunde jag inte åla mig undan längre. Det var bara att åka till Stadium och handla. Vadsa? Vadfals?! Begagnat, säger du? Nej vet du vad! Det är dessa begagnade skridskor från h-vetet som helt saknar stadga i vristen som har gjort att jag fullkomligt avskyr att åka skridskor! Ingen sådan smörja åt min dotter! För böfvelen! Till min stora förvåning lyckades jag snacka omkull henne så vi köpte ett par hockeyrör istället för isprinssess-rör med taggar. De vita är mycket smalare framme i tån och jag tror dessutom det är bra om man lär sig att åka utan taggar. En knallrosa hjälm fick det bli, också. Linnéa var så lycklig att när vi kom hem drog hon på sig munderingen och vägrade ta av den!

Och hur gick åkningen...? Jodå, hon verkade nöjd!