Om någon mot all förmodan inte ser skillnaden (förutom att solen behagade att gå i moln) vill jag meddela att jag har slavat hela dagen i trädgården för att få den något så när fin. En hel del kvar att klippa och fixa, dock.
Linnéa, som var fin dam i flätor, kjol och kappa, hjälpte till. Det vurpades igår så för en gångs skull är det faktiskt sår under plåsterna på knäna.
Hon börjar bli riktigt rolig! Hon hittade ett tomt snäckskal, efter en vanlig liten snigel varefter hon och jag hade en liten konversation...
L: Titta mamma, snigel!
S: Oj då, får jag titta (för att se om någon stackare bodde i skalet. Lättad över att se att det var tomt gav jag tillbaka det). Vad fin, gumman!
L: Snigelen (jo då...) död. Stackars snigelen!
S: (något upptagen av att rensa rabatter) Ja, oj då...
L: Snigelen gunga! (hon hoppar raskt iväg och sätter sin nye vän på den röda gungan och ger den en tur...)
Så kan det gå till hemma hos familjen E. Snigelen, ursäkta snigeln, har nu inte bara gungat utan den har även varit med och handlat på Malmborgs, tillbringat en stund på Linnéas mattallrik (usch!) och ligger nu och vilar efter dagens strapatser på vardagsrumsbordet. Inte klokt vad man kan vara med om när man är en död snigel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar