Testing, testing

Jag har under en längre tid funderat på om man kan behålla sitt busfrö till dotter sovandes i spjälsäng till dessa att hon tar studenten. Svaret är allt för uppenbart, dessutom är hon redan nu så stor att det bara är en tidsfråga innan hon kommer att kunna ta sig över kanten. Troligen blir resultatet av det äventyret en ganska stor smäll då det faktiskt är en bit ner till golvet på andra sidan.
Därför beslutade jag mig idag för att ersätta den höga fotändan på sängen med en lägre som hon kan ta sig över. Jag visade henne att det går och hon blev milt sagt förtjust! I och ur och ur och i sängen med sig själv och alla gosedjur hon kunde hitta. Detta var i eftermiddags och jag har gått och oroat mig en del för natten. Hon sov illa natten till idag och höll mig vaken mellan halv två och kvart i fyra när jag gav upp och tog in henne i dubbelsängen. Då somnade hon, hållandes min hand.
Iallafall, när det då var sängdags för snart en timme sedan nattade jag henne på vanligt sätt och la henne i sängen tillsammans med Nalle, Helge och trion nappar. De första fem minutrarna var det lugnt och då passade jag på att hoppa i duschen. När jag kom ut var det ett himlans oväsen! Linnéa ville inte alls sova utan skulle prompt titta på Greta Gris. Dock var hon kvar i sängen så det är möjligt att hon inte riktigt har kopplat att hon även nattetid kan ta sig ur.
Vi får väl se...
Ytterligare en anledning till att det är dags att slopa spjälorna är att det blir ju vanlig säng/madrass i USA och det hade ju varit skönt om hon hade vant sig ordentligt innan dess. Jag har hört att när de väl kommer på att de kan ta sig ur sängen gäller det att vara ihärdig och fånga upp dem och direkt stoppa tillbaka dem. De brukar visst ta en vecka för dem att lära sig, om man inte själv ger upp innan dess.

Förresten har jag ju glömt att berätta att mördartrappan ner till arbetsrummet har skördat ännu ett offer! Min vänstra stortå. Aj aj...