Allahelgonadagen

Igår kväll åkte Linnéa, Mikael och jag till kyrkogården för att tända ljus för nära och kära som har gått bort. Som tur är känner inte Linnéa någon som har gått bort så för att hon skulle förstå i alla fall lite vad vi höll på med så sa vi att vi skulle hälsa på farfar och tända ljus på honom.

Eftersom farfar är en mycket diffus figur för Linnéa som hon aldrig har träffat blandade hon först ihop honom med morfar. (har hänt förr, kan jag berätta). Hon blev glad att vi skulle träffa morfar/farfar och undrade om hon skulle få presenter (bortskämda unge!).

Här kände vi att det var dags att förklara lite närmare och sa att farfar är död och har varit det länge. Vi skulle tända ett ljus och tänka på honom. Lite svårt att göra, i och för sig, när man aldrig har träffat honom.

Sagt och gjort, vi stuvade in oss i bilen och åkte till kyrkogården. Det var mörkt och överallt brann lyktor och gravljus. Farfar har ingen grav utan "ligger" i minneslunden varför vi i vanlig ordning gick dit och satte ut våra ljus.

Linnéa hade fortfarande inte fattat och frågade hela tiden var farfar höll hus. Till slut sa Mikael att han var här, precis där vi stod, under makren. Efter en kort stunds fundering frågade hon hur man kommer dit ner. Här blev det svårt att förklara och jag försökte mig på en djup förklaring om vad som händer när man dör - att man inte andas, tänker och att hjärtat inte slår mer. Någonsin.

Detta sjönk inte riktigt in och hon började blanda ihop morfar och farfar igen varför vi fastslog att morfar är i Stockholm och farfar är död. I och för sig kan man ju faktiskt var död i Stockholm också men det lämnade vi därhän...

Imorse frågade hon, efter att ha sovit på saken, om farfar fortfarande var död. Då kom jag fram till att det kanske var lite tidigt att börja förklara det där med liv och död för en snart 4-årig liten tjej.