Alltid redo!

Inte klokt att en hotande magsjuka kan framkalla den lille strategiska militären i mig:
-"Bäst att jag fyller upp vattenflaskan som jag har vid sängen. Det bli bra att ha om jag kräks."
Eller:
-"Bäst att hänga tvätten medan jag kan, ligger jag och kräks blir det inget gjort och då får jag tvätta om eländet."
Eller varför inte:
-"Hoppsan, bara två toarullar kvar, bums till affären, två paket, ja minsann, det går åt när man ligger där och kräks!"

Jag vill poängtera att samtliga dessa tankar slagit mig och handlingarna utförts.

Redo för en fin vit tröja med lååånga ärmar och blänkande spännen, kanske?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Överförsiktig...?

Linnéa har varit lite kass i magen stundvis till och med igår och hade en diarrésläng igår eftermiddag. Inte riktigt sympomfri förrän idag, med andra ord, så det blir till att vara hemma imorgon också. Två fulla dagar utan symtom gäller, innan man är välkommen tillbaka till dagis och det är helt rätt, tycker jag.

Tyvärr räckte det inte riktig med kräksjuka utan hon har dragit på sig en förkylning också.

Livat var det här!

Fast å andra sidan är det ju rätt mysigt att vara hemma och fisa runt i pyjamasen med mamma och spela spel! Här i tvättstugan.

Ny matsalsgrupp

Ibland swichar det till och vi spontanshoppar! Denna tjusiga matgrupp väntas anlända till det Ekmanska residensen om sisådär 10-14 dagar. Känner du någon som letar efter en bättre begagnad matgrupp i ek, säg till! Morsan har dock första tjing på stolarna.

I tvättstugan

Linnea och jag är i tvättstugan och fixar men nu är mjukmedlet slut (typiskt när man för en gångs skull hinner tvätta) så det blir nog inte så mycket mer gjort...



Elefantis är också med. Tuuuut!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilar framför TVn

Inget kräk inatt men ont i magen till och från...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vinterkräkuppdatering

Här kommer historien...

Linnéa hade ont i magen redan imorse och hade svårt att göra nummer två, vilket hon var i behov av. Hon skulle försöka gå på toaletten på dagis vilket hon också gjorde men det blev dålig utdelning.

Vid tvåtiden började hon bli riktigt risig, trött och ondare i magen.

Efter ett tag försökte dagispersonalen få tag på Mikael eller mig men det gick inte, han satt i möte och jag var på tåget utan teckning på mobilen. När jag hämtade henne 16:30 var hon en liten trasa och hade stundvis rejält ont i magen.

Två barn och en fröken på dagis hade fått kräksjukan och ett av barnen hade kräkts över hela matbordet där Linnéa satt och åt. Livat värre.

När vi kom hem fick hon en Microlax och lyckades i alla fall göra nummer 2. Efter en halvtimme kräktes hon över vardagsrumsmattan (jo, det har faktiskt hänt en gång förr...) och vidare i hinken jag hade hämtat. Hon sa inte ett knäpp eller grät inte. Bara torkade sig om munnen och gick in och la sig i soffan. Hon var fortfarande slak och magvärken kom tillbaka med jämna mellanrum. Men inget mer kräk.

En halvtimme senare var hon hungrig men hon fick vänta en halvtimme till innan hon fick en rostmacka, äppeljos och till sist en Piggelin. Magverken kom fortfarande ibland men inget kom upp. Vi får hoppas att det håller sig så!

När tre timmar gått och inga mer spyor syntes till bäddade vi ner henne i sängen. Hon var sömnig och lite medtagen men verkade ändå mycket kryare än den trasa jag hämtade på dagis. Hon orkade till och med att ta en liten dusch innan sängdags. Håret luktade inte hallon då det nog kom lite spya i det så det var inte mycket att välja på.

Mikael skall till Stocksholm över helgen så nu hoppas jag bara att jag inte ligger som en sopsäck och kräks och samtidigt är ensam med Linnéa.

Madelenine, som skulle vara här i helgen, har redan deklamerat att hon inte kommer att sätta sin fot här på bra länge. Svärmor skyr kräksjukan som pesten så det blir me, myself and I...

Hej vinterkräksjuka

Spytt var det här!

Min man är en skunk!

Här är man sjuk och eländig, troligen en visdomstand på gång, med feber, värk och svullen kind.
Man ber mumlandes (jag kan inte prata ordentligt) maken att fota eländet så att jag kan se om svullnaden går upp eller ner till imorgon.
Här ser ni resultatet... Ett mug-shot! Med linjal!!!! Och så skrattar karleländet så han hoppar! Kul att någon har kul.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tanter på jakt

Vi har alla sett dem, strykandes runt oss, sökandes ögonkontakt och minsta tillfälle att börja prata med oss.

Jag talar så klart om prattanterna.

De som alltid måste ha någon att sladdra lite med. Kommentera det de ser, diskutera vädret eller annat meningslöst snack.

Jag har en prattant på min buss på mornarna. Hon har något vilt i blicken om hon ännu inte har lyckats slå klorna i någon stackars medtrafikant och kommentera halkan/tidtabellen/magens status/helgens antågande eller något annat för henne livsviktigt.

Hon gjorde ett försök med mig på busshållplatsen härom morgonen och kommenterade halkan, som för övrigt inte var värre än någon annan dag, men jag unnade bara henne ett grymtande. Man kunde ju tro att hon fattat vinken men jag får samma blickar och strykandes runt mig som tidigare. Imorse gick hon rakt mot mig men vek av i sista stund när jag inte ville möta hennes blick. Inte hjälper det att ha hörlurar i öronen, heller.

-"Vad nu, (tänker ni) har hon gått och blivit folkskygg?", men är det så svårt att förstå att man vill vara lite ifred från främmande tanter som bara vill snacka nonsens klockan halv sju på morgonen när man inte ens fått säga god morgon till man och barn (de sömntutorna!).

Jag kan också prata öronen av folk när jag är på det humöret men man får väl välja sina offer med omsorg.

Skärpning, prattanter!

- Posted using BlogPress from my iPhone

I Form?

Lagom till att jag hoppat på en prenummeration på tidningen I Form och på köpet kommer att få en pulsklocka (vad jag nu i hela friden skall med en sådan till) sökte jag idag upp min sjukgymnast med en osedvanligt ond rygg.

Hon är en ordentlig kvinna och nöjer sig inte med att skaka på huvudet, sucka och säga att jag är i usel form innan hon kommer med sin fenomenala åtgärdsplan, nej hon får mig att utföra ett gäng, för mig, helt omöjliga övningar samtidigt som hon förkunnar med pannan i djupa veck att dessa övningar bör varje normal 60-åring klara. Jaha, då var man en ovanlig 37- åring då? Alltid något, antar jag.

Jag är svag och stel i rygg och magmuskler och ryggskottet lurar runt hörnet, kan jag förkorta hennes timslånga förnedring till. Missuppfatta mig rätt, hon är fenomenal! Jag har provat många sjukgymnaster och denna litar jag på 100%.

- "Vanlig träning? Hoppa i grupp på Friskis och Svettis? Nej, helt omöjligt i din form!" blev svaret när jag försiktigt försökte skryta med att jag försöker komma igång med träningen och köpt allkort på F&S fr 3500 kr inklusive medlemsavgiften. Hurra.

-"Nej, här är det sjukgymnastik som gäller!" Vecka ett och två består träningen i att jag skall ligga på mage på golvet och spänna in naveln i magen, liksom. So far so (nästan) good. Så säger hon att jag måste andas också! Mission impossible, visar det sig och jag flåsar som att jag har födsloverkar (vänta, är det därför magen är stor som ett hus? Jasså, inte...?) och måste koncentrera mig lika mycket på att överhuvudtaget andas som att dra in naveln. Halvdant resultat.

När man har bestämt att flodhästformen inte riktigt faller på läppen och man vill börja träna är det inte riktigt att ligga på golvet och flåsa man tänker på. Som man bäddar får man ligga. På golvet, med andra ord.

Bara att kämpa på...

Phu!

Efter en och en halv timmes ringande fick vi till slut en plats på simskola för Linnéa. Tyvärr samma knasige simlärare hon hade på intensivkursen innan jul men hon verkar gilla honom så det får väl gå ändå...

Måndagar blev det iallafall.

Jag kände mig som jag satt i telefonkö på 80-talet och ringde och ringde efter biljetter till någon het biopremiär. Ringa, upptaget, ringa, upptaget, ringa, upptaget osv osv...

Det är roligt på IKEA...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens visdomsord

-"Den som väntar på en buss väntar alltid för länge"


- Posted using BlogPress from my iPhone