Vi har alla sett dem, strykandes runt oss, sökandes ögonkontakt och minsta tillfälle att börja prata med oss.
Jag talar så klart om prattanterna.
De som alltid måste ha någon att sladdra lite med. Kommentera det de ser, diskutera vädret eller annat meningslöst snack.
Jag har en prattant på min buss på mornarna. Hon har något vilt i blicken om hon ännu inte har lyckats slå klorna i någon stackars medtrafikant och kommentera halkan/tidtabellen/magens status/helgens antågande eller något annat för henne livsviktigt.
Hon gjorde ett försök med mig på busshållplatsen härom morgonen och kommenterade halkan, som för övrigt inte var värre än någon annan dag, men jag unnade bara henne ett grymtande. Man kunde ju tro att hon fattat vinken men jag får samma blickar och strykandes runt mig som tidigare. Imorse gick hon rakt mot mig men vek av i sista stund när jag inte ville möta hennes blick. Inte hjälper det att ha hörlurar i öronen, heller.
-"Vad nu, (tänker ni) har hon gått och blivit folkskygg?", men är det så svårt att förstå att man vill vara lite ifred från främmande tanter som bara vill snacka nonsens klockan halv sju på morgonen när man inte ens fått säga god morgon till man och barn (de sömntutorna!).
Jag kan också prata öronen av folk när jag är på det humöret men man får väl välja sina offer med omsorg.
Skärpning, prattanter!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar