Sagt och gjort, vi knallade iväg, hand i hand. Halvvägs dit, ungefär utanför farmor säger plötsligt Linnea,
- Mamma, vad är det?
Jag tittar upp och får se en igelkott knallandes omkring på gatan i full fart. Vi kutar fram till kotten för att få en närmare glutt men kotten är raketsnabb! Dessutom vill vi ju inte komma så nära så att vi skrämmer honom, bara så vi får se honom ordentligt...
Han är uppenbart stressad och springer i cirklar runt en buske och jag hinner knappt fota honom i reaplansfarten han håller.
Till slut tar den lille sin tillflykt till en tätare buske och igelkottsafarit slutar tvärt.
Vi går motvilligt vidare och efter bara några steg kommer regnet. Vi pinnar på allt vi kan men plötsligt bromsar favvofröken Emma på dagis in sin lilla pytte bil invid oss likt en räddande ängel och ger oss skjuts resten av vägen.
När vi kommer fram ska Linnea visa samtliga fröknar bilden på kotten så när jag äntligen kommer därifrån har regnet slutat...
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Oooooh, en kotte!!! Gölle-gölle-göll!
Skicka en kommentar