Så har den stora tröttheten gjort sitt intåg i mitt liv igen. Det var ett tag sedan sist och jag kan inte säga att jag längtat efter den.
Den började igår på väg hem från jobbet och höll mig i ett järngrepp hela eftermiddagen och kvällen. Det kändes lite bättre imorse men redan på väg till jobbet kände jag att förbättringen bara var tillfällig.
Jag hade ett par måsten som skulle fixas och åkte sedan hemåt vid ett-tiden. hela kroppen tjöt att den ville hem och lägga sig i soffan och dega men vid det här laget vet jag att den inte går att vila bort så jag tog en liten promenad i det vackra vädret på vägen. Kändes skönt.
Vi får se hur det känns under eftermiddagen...
1 kommentar:
Jag hoppas att det känns bättre idag!
Kram!!
Skicka en kommentar