Då har morfar styrt kosan hem till Stockholm igen. Inte klokt vad tomt det blir när ni åker, kära familj. Linnéa frågade efter morfar ett antal gånger och när vi kom hem efter lutfisklunch hos farmor trodde Linnéa att morfar skulle vara hemma hos oss igen.
Ibland behöver men inte bo så långt borta som USA för att känna sig som att man är ljusår borta från sin familj. Jag har ju en familj här nere, men ni andra var ju iksom först...
Tack för den här gången, pappa, och kom snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar