Nu skall vi bara lyckas med tricket att sova i samma rum... Jag har sovit ensam så länge nu att jag har vant mig vid lugnet av att ligga själv. Nu kan jag inte sova när han ligger och snarkar bredvid mig! När pappa var här tog jag min tillflykt till Madeleines rum och låg i hennes säng! "Ursäkta alla nallar och dockor, här kommer jag! Ja, jag vet att klockan är ett på natten och jag stör, men flytta på er nu så jag får sova!!" Det är underligt vilka mörka tankar som kommer till en sent om natten när ens älskade ligger och snarkar som ett tryffelsvin bredvid en... "Undrar om ett välriktat kuddslag i huvudet får honom att tystna länge nog så jag hinner somna?" eller "Om han inte tar bort sina fötter och sin arm ur min säng innan jag räknat till fem så får han en smocka han sent skall glömma!" Tja... Det är inte utan att man undrar varför vi skall ha största sovrummet på ovanvåningen när det alltid bara är en av oss som sover där!
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar